Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 september 1867, sida 3

do begge omarbetarne att tacka för, kunna vi ej veta, då vi ej gjort bekantskap med originalet. Säkert är, att detta arbete är särdeles förtjent af en vidsträckt spridning, och att få böcker torde i lika hög grad som det kunna inverka välgörande och ledande på läsaren. Nästan på hvarje blad i boken vädjar förf. till menniskans viljekraft. Han gör det klart för oss, atil vi sällan ha skäl att klaga öfver ett oblidt öde, öfver motgångar och tillintetgjorda förhoppningar, då våra företags utgång nästan alltid i väsentlig mån beror på oss sjelfva. Hvar och en är sin egen lyckas smed, säger ctt gammalt svenskt ordspråk, och ungefär detsamma söker förf:n bevisa. Han framhåller, huru de flesta menniskor, som uträttat något stort, något, som haft ett utomordentligt inflytande ej allenast på deras egen samhällsställning utan på hela statens eller hela den bildade verldens öde, icke af gynnsamma yttre omständigheter framskjutits mot sitt mål, utan tvertom haft att kämpa mot de mest vidriga förhållanden, innan de ernått detsamma. Det är, som om deras själsgåfvor skärpts och tillvuxit i styrka genom denna kamp, som om den öfverligsna intelligensen behöfde brottas med motvind för att kunna utveckla allt hvad som bor inom den och utföra de storverk, som skola bli af betydelse för samtid och efterverld. För att ådagalägga detta hänvisar fört. till talrika exempel, af hvilka många äro af största intresse och just egnade att verka väckande på de läsare, som af lojhet, kärlek till sörströelser, misstro till sin förmåga att besegra hinder eller afstyrkande råd från dem, som ej äro kompetenta domare i frågan, blifvit afvända från sträfvandet efter ett mål, hvilket de en gång ansett såsom det, för hvars uppnående de borde egna sina bästa krafter. Man blyges, då man jemför sig med dessa min, som ej förtviflade om framgång, då alla de, som bevittnade deras ansträngningar, på förhand förklarade dessa fruktlösa och logo åt en ihärdighet, som var väl värd deras beundran. Förvåning och vördnad fylla våra hjertan, när vi betraktai detalj dessa stora personligheters arbete på den sjelfvalda banan, deras trotsande af hinder, hvilka skulle afskräckt dem, som egt ,,den egna kraften i mindre grad än de sjelfva, deras köld och otillgänglighet för tviflets