Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 september 1867, sida 2

JUDINNA N. Berättelse af hilipp Galen, I (Öfversättnin af J. Plulipsson.) Så gick det min far och hans kompanjon, och efter en följd af är voro de betydande män och man kallade dem med skäl rika, ty det ha de verkligen efterhand blifvit, ehuru visserligen ej utan stora bekymmer och ihärdigt arbete. Det är emellertid ej för närvarande min afsigt att beskrifva min fars egentliga lefnadslopp; jag vil ju endast skildra det förhållande, som egde rum mellan honom och Simon Marcus. — Begge förblefvo, ehuru åtskiljda, vänner såsom hittills och skickade hvarandra oita bref, i hvilka de ömsesidigt underrättade hvarandra om sina företag och om sin tillväxande förmögenhet. Då erhöll min far en dag ett honom mycket ädjande meddelande Å-ån Simon Marcus i Göteborg, sedan van sjelf redan länge varit gitt och lycklig fuwiljefar, medan Simon Marcus förblifvit ungkarl ända till sitt femtionde år Simon Marcus hade nu äfven sent omsider tagit en vacker och förmögen judinna till hustru, som visserligen var mycket yngre än han, men med hvilken han dock, såsom han skref, lefde utomordentligt lyckligt, enär hon var ett mönster af en bildad, skön och hjervegod qvinna. Detta äktenskap blef äfven välsigaadt med bara, ocn detta var ej den enda vilsignelse, som detsamma medförde för Simon Marcus, ty genom den förmögenhet, han erhållit med sin hustru, hade hans afsärsställning blifvit ännu fördelaktigare än förut och snart skulle han — så skref han vid denna tid i ett af sina bref — bli en iklig köpman, ty han hade stora spekulationer i sinnet. Min far, som aldrig eftersträfvat en hastig tillökning af sin förmögenhet, och hvilken betryggandet af det så mödosamt förvärfvade låg mycket mera om hjertat, varnade Simon MarSe E