Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 september 1867, sida 3

derjemte fredlig, ehuru visserligen äfven något inbunden, menniska, som, begåfvad med ett jernhufvud, kunde arbeta mera än tre andra och hade en ihärdighet, som förvånade enhvar, emedan man ej begrep hvarifrån han fick tid och krafter att utföra det honom påbördade arbetet, hvaraf han aldrig kunde få nog, medan han ej unnade sig en enda timma af dagen till hvila eller nöje, såsom så många andra af hans likar gjorde. Han hade intet umgänge, ingen beskyddare, ingen vän och stod helt och hållet isolerad, likt en ödslig, kall klippa midt i lifvets hat. Men hans flit, hans sträfsamhet och hans slutna väsende, på hvilket ingen verldslig böjelse förmådde utöfva något inflytande, riktade min fars öga på honom, och sedan han länge gifvit akt på honom samt alltid funnit honom trogen, redlig och pålitlig, fattade han tycke för honom och drog honom, ehuru med någon möda, till sig. Den vänskap, som härefter småningom uppstod mellan dem, var ej ett vanligt svagt och lätt upplöst band, nej, den skulle ega bestånd i många år och bli ännu fastare sedan begge för längesedan lemnat sin förste principal. Ja, de båda männen voro hvarandra fast och redligt tillgifna, och denna deras tillgifvenhet var byggd på der ömsesidiga aktning, som de hyste för hvarandras växande kunskaper samt redliga, manliga sträfvanden, och slutligen glömde de helt och hållet, att deras tro skiljde dem långt ifrån hvar andra, hvilket på den tiden var ett stort bevis på sastheten deras vänskap. Simon Marcus lemnade först konditionen och begaf sig försedd med de bästa rekommendationer af sin principal, til Amerika, hvarifrån han dock snart återvände och inträdde son delegare i en stor affärsfirma i Göteborg. I denna firma ha han qvarstått ända till denna dag, sedan han, efter den andr delegarens död, för egen räkning öfvertog affärerna. Min fa deremot bosatte sig i Altona, der lyckan var honom mycke gynnsam. Han ingick i bolag med en äldre kamrat, och d befraktade stora fartyg, som förde varor till platser hinsida oceanen och andra tillbaka derifrån. I fordna tider gåfv dessa affärer större vinst än nu, och en enda lycklig resa va ofta tillräcklig för att förvärfva sig en liten rikedom. (Forts.)