an afgörandet af ert och Janes öde, på hvars lyckliga uteckling en mäktigare hand än min åtagit sig att inverka. kedan nu för den rastlöst arbetande ångan ett bref från min ar till Libeck, och i morgon vid denna tid har hafvet redan fverfört det till stränderna af ett aflägset land, från hvilket nsamt er och Janes befrielse från ängsliga tvifvel och dystra orger kan utgå. Var således lugn och trygg i dag och de ärmast följande dagarne, om ock intet skulle hända, som cmmer er förhoppnings vågskål att hastigt stiga. Åtta dagar unna förslyta innan afgörandet nalkas, men då nalkas det estämdt, och jag skall i god tid aftala med er hvad ni då idare har att göra. Men nu till min historia. Den börjas långt före min fölelse, ty jag måste försätta er tillbaka till min fars ungdomsid, och ni vet, att han är nära åttiofyra år gammal. Han är sf en mycket anspråkslös härkomst, son till helt fattiga handterkare, som naturligtvis endast kunde skänka honom en briställig uppfostran; men han uppväxte i Gudsfruktan och hade soda exompel för ögonen, ty hans föräldrar voro redliga, fromma ch arbetsamma menniskor. Jag kände hvarken hans far eller lans mor, alldenstund min far, af brist på nödiga medel, först sifte sig sent och långt efter deras död. Den unge mannen skulle lära samma handtverk som hans far, hvilken var slagare. Han lärde det verkligen, men ej af egen håg. Sedan nans far aflidit, långt innan han sjelf var myndig, valde han mellertid, med sin mors och sin förmyndares samtycke, ett annat yrke, som mera motsvarade hans önskningar, och han hade den lyckan att bli anställd hos en mycket ansedd köpman i Hamburg. Flitig, uppmärksam och rask, såsom han från barndomen var, utmärkte han sig snart framför sina kamrater, och hans principal gynnade honom och använde af egen lrift mången summa på hans ytterligare utbildning. Då min far gjorde snabba framsteg och dessutom troget uppfyllde sina pligter, gjorde hans principal honom snart till sin förste bokhållare, och nu fick den unge mannen tillfälle att se köpmanslifvet ur en vidsträcktare synpunkt. Han stannade länge i denna sin kondition, och sedan han, som sagdt, blifvit förste bokhållare, inträdde såsom yngste en jude — just Simon Marcus, Janes far, som var nära tio år yngre än min far. Denne jude var en skicklig, kunnig och