Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 september 1867, sida 2

Hårmed var Sjelfva hufvudmomentet 115 festen afslutadt. Man samlade sig omkring den aftäckta minnesstenen — en storartad Bautasten — hållande 18 fot i höjd och med en bredd vid basen af 8 och 4 fot, vigten uppskattad till 800 centner. På den sida som vette åt Ilyttsjön läses den i stenen inhuggna enkla inskriften: JOHN ERICSSON föddes här den 31 Juli 1803. Det väldiga granitblocket, som nu stod bekransadt af söf-och blomsterguirlander, var utkiladt ur ett berg, beläget en sjerdedels mil härifrån. Svärigheterna med dess hitfsorsling hade fördröjt festens sirande till i dag, den 2 September, i st. för att den var ämnad att försiggå på John Ericssons födelsedag den 31 Juli. Under anförande af musikkåren begaf man sig härefter ned mot stranden af Långban, der en ny, prydlig och stor skolbyggnad låg mellan de gröna träden, i hvilken byggnad festmiddagen var anordnad. Vid en krökning på vägen mötte man ännu ett monument, äfvenledes i dessa dagar uppfördt. Det var af gjutet jern, i enkel prismatisk form, hvilande på en granitsockel. På dess framsida lästes fölJande inskrift: L en Bergsmans hem vid Långbanshyttan föddes bröderne NILS ERICSON den 31 Januari 1802 och JOHN ERICSSON den 31 Juli 1803, hvilka båda hafva gagnat och hedrat fäderneslandet. Deras väg genom arbete till kunskaper och oförgängligt rykte står öppen för hvarje svensk yngling. Denna minnesvård tjenade på samma gång till vägvisare, i det på motsidan lästes de betecknande orden: , Väg till Långbanshytte solkskola. Det framåtskridande tåget blottade med vördnad sina hufvuden framför monumentet, musikkåren uppstämde en fosterländsk melodi och när dokt. Pallin utropade: ,Lefve bröderne Ericsson! så instämde församlingen deri af hjertats grund. Brukspatron G. Ekman, som upprest denna minnesvård nära intill det nya, vackra hem han byggt sig vid Långbans strand, för att der hvila på lagrarne af sitt lifs nyttiga verksamhet — uttalade några ord af tillfredsställelse öfver den utbragta hyllningen. Man samlades till middagen i den stora folkskolesalen, som utgör en ny berömmelse för denna bygd. Här sutto gruppvis blandade om hvarandra bruksägare, bergsmän, embetsmän och andre till orten hörande män jemte ett par tre långväga resande. Der vexlades hjertliga ord, i den vänliga och glädtiga stämning, som utgör en grundton hos dessa bygders innevånare. Prosten Björlin i Filipstad höjde glaset till konungens skål med uttryck af vördnad och tillgifvenhet för den svensksinnade konungen, hvilken helt visst, om han vetat af denna fest, skulle hafva följt densamma med sina sympatier. Der Pallin i Filipstad utbragte skålen för John Ericsson i ett tal, rikt både på oesi och humor. Så erinrade han om lura sju städer i Grekland tvistat om äran att vara Homeri födelseort. Men den tiden hade man inga kyrkoböcker och dopattester såsom nu. Vi kunna vara säkrare på vår sak. För all framtida säkerhets skull hafva vi dock här velat uppsätta en dopattest åt John Ericsson af 800 centn. vigt, som hvarken skall rubbas eller förgås så litt. Talet mottogs med lifligt bifall, lefveropen ljödo blandade med fanfarer och en qvartett af sångare afsjöng trenne verser utur d:r Biörklunds poem. Apotekaren Ringström från Filipstad föreslog skålen för de tvenne långväga främlingarne: d:r A. Monten och hr S. A. Hedlund från Göteborg, hvilken besvarades af den sistnämnde. Rektor Lagerlöf utbragte skålen för dagens skalder: prosten Afzelius och d:r Biörklund, hvilken skål besvarades å den förstnämndes vägnar af hans son auditören O. Afzelius och å den sednares af d:r Monten. — Prosten Björlin föreslog skålen för de vördnadsvärde männen: brukspatron G. Ekman och masmästare-åldermannen Jonas Olsson, de ende närvarande, som personligen känt John Ericsson, hvilken skål besvarades af brukspatron Ekman. — Auditören Afeclius utbragte skålen för Vermlands qvinnor, hvarefter afskedets och tacksägelsens glas höjdes af hr Hedlund. Åter ljödo skarpskyttemusikens toner och man aftågade mot stranden, utbringande i förbigåendet ett lefve för brukspatron Ekman. Vid landningsplatsen väntade en af propeller framdrifven malmpråm, der ett stort sällskap snart var samladt på de provisoriska bänkarne. Snart föllo aftonens skuggor ötver Långbans klara vatten och löfgrönskande stränder. Stjernorna framtindrade och gnistorna ur skorstenen flammade öfver den lugna vattenytan, der bäten framskred. — — — — — m om m — oc sm (YA —— — John Ericssons festdag var slutad. Den har varit enkel, hjertlig och högtidlig, helt och hållet af den naturs lynne, som råder i dessa bygder, värdig den man,