För detta namn, som stenen i barndomsdalen bär, Med vördnad vårt hufvud vi böja. Den stenens enda prydnad din egen ära är, Men Vermlands yngling ödmjukt der skall dröja; Ditt namn skall han hviska, och bilden af Dig Skall som en Fyrbåk lysa för honom på hans stig, Du Arbetets strålande stjerna!