Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 september 1867, sida 2

— Nej, ännu är ingen kommen. — Fy tusan! De börja bli slarfviga, och jag måste till slut se. mig om efter punktligare kompanjoner. Men det är följden af, att man inlåter sig med sådanader unga oduglingar. Den äldste är icke mer än sjuttio år gammal, och af en sådan ungdom kan man visserligen ej begära någon dygd. Seså, skynda dig nu! Det korta, energiska bref, hvilket Fredrik skyndsamt bar till posten och som tidigt morgonen derpå redan simmade på hafvet, hade följande lydelse: Altona den 8 Oktober 186 Simon Marcus, min gamle vän! Jag har Ditt ord, att Du en gång skulle visa Dig tacksam mot mig, om möjligheten dertill blefve lagd i Dina händer. Denna möjlighet förefinnes nu och jag lägger den i Din hand. Ty vet, att jag tror på Ditt ord och jag hyser det förtroende för Dig, att Du en gång uttalade det med Ditt hjerta. Du har ju alltid varit en redlig man, och jag har i alla tider byggt på Din redlighet som på en fast klippa. Blif dock ej förvånad öfver, att jag begär mycket af Dig — je vet, att det ej är mera än Du kan och vill uppfylla. Med ett ord: kom ögonblickligen, utan ringaste dröjsmål, det vill säga med nästa fartyg, till mig till Altona. Detta är nödvändigt, ty jag är i stor nöd. Jag har stort behof af Dig, och såsom jag, den kristne, en gång gjort Dig, juden, en tjenst och hjelpt Dig ur nöden, så är det nu Din, judens, tur att göra den kristne en tjenst och hjelpa honom ur hans nöd. Men skynda och förlora ej ett ögonblick! Jag är åttiofyra år gammal och kan hvilken minut som heldst bli kallad inför min Skapare, och detta får ej ske innan våra ömsesidiga räkningar äro uppgjorda, på det Du ej må rodna när vi mötas deruppe och min Gud eller Din Jehovah säger Dig i ansigtet ySimon Marcus, du har öfvergifvit din gamle vän, den kristne i hans nöd! Nej, det vill jag icke ens höra vår Herre säga om Dig. Kom således — uppfyll min önskan, ty Du är den enda menniska, som kan hjelpa mig. in Dig bortom grafven trogne J. D. Schilling.