yttrande. Föredrogs och godkändes af sekreteraren uppsatt förslag till förklaring öfver lotsarnes klagomål öfver för höga kommunalutskylder, m. m. — Från Klädesholmen skritves den 3 dennes till Marstrands tidning: Sedan sista rapporten hafva följande fiskefartyg inkommit: Den 31 Aug: , Välgången, hemma i Stansvik, med ungefär 60 stycken storfisk; , Telegraf, hemma å Ropekullen, med omkring 2,000 st. kolja. — Den 1 Sept.: ,Nordkap, hemma å Tjörnökalf, från Aalesund efter slutadt fiske på Storeggens bank och med besättningen å fisketartyget ,,Fursten, som tillhört samma ställe, men nu sålts till Aalesund. — Den 3: , Marstrand, hemort staden af samma namn, och ,, Statsrådet Fåhraus, hemmahörande härstädes, båda likaledes kommande från Aalesund efter fiske å derutanför belägna bank. Salteri-idkaren Olof Berntsson hemkom i går från Gotland, vid hvars torskfiskeri han på allmän bekostnad under sednare delen af sommaren varit anställd, för att tillhandagå med upplysningar, förnämligast i afseende på fångstens tillgodogörande som fullgod handelsvara. Torskfisket derstädes lärer varit, likasom sillfisket, särdeles gifvande. 4 å 600 stycken torsk lära ha kunnat uppmetas pr man med vänligt handsnöre, och var fisken, churu ej stor, dock af temligen god beskaffenhet. — Upsalasångarnes pristäslan. Följande detaljer rörande Upsalasångarnes pristäflan, som här väckt så mycken glädje, meddelas af Göteborgs-Postens brefskrifvare från Paris, uti ett bref dateradt den 31 Augusti, hvarur vi taga oss friheten återgifva följande: Ä Inkommen i täflingssalen fann man en trång och låg sal med en rundtomkring löpande läktare, men utan alla sidorum. En sju å åttahundra personer lär den rymma, men som sångarne ensamt uppgingo till inemot detta antal, skulle ingen publik fått rum, och derför fick flertalet af sångarne stanna på gatan. I fonden på en upphöjd estrad placerade sig juryn, och framför den skulle sängarne hafva plats. Sent omsider — kl. var då half 9 — uppropades första föreningen: Orphåon de Tardes, och dermed gafs sigualen till den stora Coneoursens början, De första, som sålunda fingo öppna balen, lade nöjet uppträda inför en till . tom salong(?). Om detta nedslog deras mod eller om stundens vigt grep dem, skall jag låta vara osagdt, men förfärligt illa sjöngo de. Efter afsjungandet af deras begge stycken — hvarje uppträdande förening föredrog nemligen tvenne stycken efter eget val — hördes några matta försök till applådef, som snart upphörde. De aflägsnade sig med sitt granna bånfr; för hvilket de visserligen kämpat efter bästa förmåga, men dtan att kunna medföra ringaste hopp om belöning. Juryn tycktes nu ha insett att den fått de resp. sångarne för tätt inpå sig, hvarföre här börjades ett omrangerande af bänkarne, så att de efterföljande fingo uppträda midt i salen, som började efterhand allt mer och mer fyllas. Den ena sångföreningen efter den andra uppträdde nu. De tycktes vara ordnade efter de anspråk man fästade vid dem, ty allt starkare började körerna ljuda. allt jemnare flöto tonerna tillsammans och allt varmare blef bifallet och applåderna. Bland de mest framstående voro utan tvifvel Sit Öövile de Naoy, Orpheon de Garonne, som redan vid sitt inträde belaades med applåder, troligen för deras kostym, som gaf dem ett så raskt och frimodigt utseende (de buro blå blusar med guldränder samt röda mössor med stora hvita eller blå toffsar); La Societ de Geneve, ståtligt folk; som också helsades med applåder, men hvars sång, ehuru jemförölsevis rätt god, ej på långt när häfdade det rykte som föfegått dem; samt slutligen Les enfants de la Belgique, som onekligen på ett utmärkt sätt utförde sina svåra stycken, men som ändå saknade den friska klangen, den mjuka böjligheten i röstuttrycket, som vi svenskar äåro vana vid att beundra hos vår studentkör. Fransmännen, soin åldrig blifvit bortskämda med dylikt, funno belgiernas sång förträfflig och helsade den med så starka bravorop och applåder, att; som det påstås, en och annan student började blifva ,,bange. Men nu uppropades ,,La socit des etudiants d Upsal. Nu blef der allmän uppständelse, alla halgar aträcktes, alla ville se de långväga resande. Lugnt och tvärsäkert, som hemma hos sig, marscherade de fram och ställde upp sig å den för körerna afsedda platsen, som snart fylldes, men ännu syntes på den smala gång, som bakom sittplatserna var lemnad åt exekutörerna för att passera fram till sin mötesplats, en lång och oafbruten rad af hvithufvade ynglingar, som illa besåfto sig fram med allvarsamma, men fasta och orubbliga fuckar. ÅsAh! mais ils sont nomhreua., utropades till höger och venster. Åndtligen voro de hopplockade, de hade under aftonens opp tillika med de öfriga deltagande blifvit insläppta i salongen, der de sutto på spridda platsär; 84 att någon tid åtgick för deras hopsamlanle. Publsken stöd stum och bara gapade af förvåning och nyfikenhet, Nu uppropades ,, Les åtuliants d Upsal, Directeur O. Arpi, 95 txteutants. Ah! bravo! ljöd det från alla sidor af salongen, sch en välkomstapplåd smattrade dem till mötes. Hör oss Svea, moder åt oss alla stämdes upp med denna känsla och verve, som endast studenerna och jag tror nästan endast Upsalastudenterna unna inlägga i sin sång. Publiken hängde boktafligen fast vid sången, och så snart den uppvörde dånade en applåd från både publik, jurynän och rivaliserande sångare, att jag trodde den udrig skulle upphöra. Efter några ögonblicks aus börjades ,Brudefcerden i Iardanger, det ndra täslingsnumret, med samma uppmärksamhet hördt, lika förträffligt utfördt och om möjligt innu mera stormande emottaget. Der stampades, clappades, skreks och hurrades ohejdadt. Till ch med dacaporop uteblefvo icke. Segern var med tt ord så fullständig som möjligt. Straxt derefter bjöd juryn ,,silence, för att uppäsa sin dom, Etter några smärre priser, som illföllo åtskilliga föreningar, alltefter som de tillörde sina olika divisioner, kommo ändtligen ,les nfants de la Belgique, som hörde till ,, division uperieure, första guldmedaljen och till sist diviion dexcellence, les tudiants dUpsal, avec unaimitå et acclamations la grande medaille dr e UImpåeratrice, som sjelf skulle komma att öferlemna densamma till de lyckliga segervinnarne. )e föregående pristagarne helsades med bravo och andklappningar, men nu bröt åter jublet riktigt öst, och ännu en ibållande appläd smattrade geom salongen. Studenterna sjelfve voro naturligtis glada öfver den, om ej precist oförmodade, ock temligen ovissa utgången, helst i betraktande f de högst ogynnsamma förhållanden, hvarunder åren måste uppträda. En trång plats, på hvilen de måste packa ihop sig, lågt till taket, en a Ls