Ignalaga, en stad på vägen mellan Bareå lona och Lerida, hvilket sistnämnda stäl! synes vara ett mål för de upprorisk: Dessa hafva nemligen redan icke blott be mäktigat sig en stödjepunkt mellan Bar celona och Lerida, som afskär förbindel sen mellan dessa städer, utan hota äfve Lerida från en annan sida. Äfven i sta den Orense, Galicien, samt i åtskillig asturiska distrikter hafva — som vi föru meddelat — visat sig upproriska tenden ser. Om de verkliga förhållandena är de likväl nära nog omöjligt attfå veta något enär de spanska autoriteterna strängt vak: öfver, att ingenting kommer ut härom. en skrifvelse till den franska , Avenir na tional från Madrid, af den 24 Augusti meddelas följande, som föregått Saragos sas intagande: ,,Efter en tystnad, som va rat flera dagar och endast afbrutits a enskilda underrättelser om truppernas segxar öfver insurgenterna och förnyade försäkringar om, att antalet af de upproriska ständigt aftager, har regeringen blifvit tvungen att medgifva, detinsurgenterna ingalunda hafva försvunnit; att deras krafter icke försvagats, samt att exgeneralen Pierrards styrka ökats från 350 till 1,300 man. General Mansos död och förlusten af de många officerarne har tvingat regeringen att förändra taktik samt att meddela sannare underrättelser åt Madrids innevånare. General Manso de Zuniga lemnade Madrid den 12 Augusti och begaf sig med en del af de till Arragonien sända trupperna till Hucsca. Då han hade ommit straxt på andra sidan om denna stad, stötte han på Pierrard, som stod der med 1,300 man: En del af Mansos trupper bestod af karabinierer, som, då de sågo sina landsmän samlade omkring Pierrard, höjde gevärskolfvarne i vädret, till tecken, att de icke ville strida mot sina ländsmän. Manso framträdde för att tala till dem, men i detsamma började skjutningen från begge sidor, och en af de första kulorna träffade generalen. Detta oaktadt fortsattes striden i två timmar; men då Mansos död och karabinierernas hållning blef bekant bland trupperna, skingrades de, och insurgenterna blefvo i besittning af valplatsen, der de tillika erhöllo en mängd gevär. I går lemnade generalerna Calogne och Reina Madrid, för att träda i Mansos ställe. Man kan lätt tänka sig huru denna andra seger lifvadt insurgenternas mod och ökat de sympathier, man i Spanien hyser för deras sak. De så ofta (enligt de officiella berättelserna) besegrade och på flykt drifva banden blifva dag för dag talrikare, och genomströfva Catalonien, Arragonien och Valencia. I förrgår upprefvo de skenorna på jernvägen vid Nules, för att hindra en bataljon, som var utsänd mot dem. Jernvägståget förolyckades, och 80 jägare blefvo skadade. De officiella underrättelserna framställa emellertid saken i ett helt annat ljus. Ett telegram från Madrid påstår, att det största lugn råder i Saragossa; att endast Catalonien och Arragonien hafva blifvit oroade af de upproriska; att alla de från de andra provinserna ingångna underrättelserna gå ut på, det befolkningarne afhålla sig från alla revolutionära rörelser, samt att trupperna åro trogna. Samma berättelser förtälja, att le under Pierrard stående insurgenterna blifvit slagna och på flykten till Pyrenrna gifvit sig till lokalautoritetorna. Bönlerna, och de deserterade karabiniererna ägas först hafva nedlagt vapen, och ValIrichs och Escodas folk påstås hafva gifit sig åt trupperna med löfte om fulltändig amnesti. Det framgår af dessa tlt och hållet motsatta underrättelser, att let är omöjligt att få veta något pålitigt från Spanien. Det enda rättesnöre, nan har, är att gifva akt på de ställen, er strider uppgifves hafva förekommit, amt att derefter bedöma huruvida insurenterna äro stadda i framryckande eller ske. Med denna möjlighet för ögonen ynes deras framryckande vara säkert, och o. m. en så ansedd tidning som den anska ,,Etendard uttalar, att så är falet, samt att upproret är i starkt tilltaande. Franska tidningar meddela äfven, tt nästan alla framstående personer af e kungliga och klerikala partierna i Barelona hafva flytt till Frankrike, emedan e frukta, att insurgenterna skola segra. Journal des debats bekräftar efter priatbref, att Prim står i spetsen för en inirgentskara i Catalonien, som icke blott r talrik, utan äfven — som förut är sagdt har provinsens mest ansedda man i na leder. Enligt ,,Temps rycker geneu Contreras, efter att tvenne gånger hafva agit de kungliga trupperna, raskt fram, ch har från den fasta ställning, som han r ögonblicket innehar, valet emellan att — — — — 2 — — — — — — — Z —— —