— —— — NS K3 SS det bonom förestående, sin framför gående vän upp till dennes arbetsrum. Inkommen dit, såg han, att redan före deras ankomst vissa förberedelser till deras samtal blifvit träffade, och att hans värd således efter ett förutfattadt beslut handlade såsom han gjorde. På det med ett grönt täcke betäckta bordet framför soffav stod en butelj af det ädlaste vin, som fanns i Schillingslusts källare, wenne glas och cigarrer; rullgardinerna voro nedfällda och tvenne stora lampor tända, hvilkas sken behagligt upplyste hela rummet. Seså, sade värden till den honom förvånad betraktande gästen; nu äro vi på ort och ställe. Sätt er, Tänd en cigarr och drick med mig ett glas af den förträffliga Johannishergern, som redan förut smakat er så bra och som ej skali smaka oss mindre bra nu, då vi med fullaste förtroende vilja utbyta våra meningar. Han fyllde båda glasen, klingade med Reinhold och satte sig sedan bredvid sin gäst, som redan intagit den åt honom bestänada platsen i ena soffhörnet. — Ni är en så klok och erfaren man, käre vän, började Ernst Schilling. då han nu, fri för hvarje störning, satt så nära Reinbold, att ni utan tvilvel vet hvad jag i dag vill tala med er om? Icke sannt? Öfver Reinholds uttrycksfulla ansigte flög ett ovilkorligt lätt leende, ehuru han var mycket allvarlig till mods, och han sade, efter ett ögonblicks eftersinnande, med manligt lugn: --Ja, jag tror mig veta det, herr Schilling. — Nä, då behöfver jag alls icke göra några vidare omständigheter. Jag tänkte genast, att ni skulle gissa till min afsigt. Men nu frågar jag er, och detta är framför allt hufvudsaken: har ni förtroende för mig, om jag, måhända obefogadt och bestämdt opåkalladt, synes intränga mig i ert förtroende, hvilket — jag tillägger detta till min egen ursäkt — Sannerligen ej sker af oädla bevekelsegrunder? Reinhold nickade och sade med ädel liflighet: — Jag har ett obetingadt förtroende för er och vet, att ni endast kan mena väl och redligt med mig, Raskt således och till saken! Nu ligger det äfven mig om hjertat att få höra. mening, och jag skulle redan för längesedan ha talat med is OM jag haft endast min hemlighet att förråda.