Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 augusti 1867, sida 3

—ä—ä ÄEÄE 1 landade ämnen En hotanistkongress bar 1 agar var örsamlad i Paris. Kougressens yrelseburea vaf sammansatt af följande personer: lir de Candolle från Gentve, president; vice presidenter hrr de Cannart dllamase från Brussel, Duchartre från Paris, du Mortier från Brussel, Garovaglia från Pavia, Gelezuow från Moskwa, Goeppert från i Breslau, Nylander från Helsingfors och SchultzSchultzenstein från Berlin. Sekreterare; Eichler frän Munchen, Famintzin från Petersburg, Kanitz från Pesth, Morren från Luttich, Camille Persosnat från Paris, Saldanha da Gama från Brasilien och don Jos Friana från Bogota. Sekreteraresfredaktör: d:r Fournier. Denna kongress var samtidig med den medicin:ska kongressen, hvilkens medlemmar således hade tillfälle att äfven deltaga uti den förra, till hvilken också ett stort antal vetenskapliga notabiliteter från utlandet hade infunnit sig. Bland de frågor, som skulle komma under öfverläggning på botanistkongressen, nämnas af en tidning följande tvenne: Hvilket inflytande utöfvar jordmånens natur på fördelningen af växtarterna? samt: Om : nödvändigheten af en botanisk codex, som skulle j hafva till ändamål att ordna de olika stridiga fräigorna om nomenclatur, synonymik och prioritet. Ylera af kongressens franska medlemmar hafva for tiderna emellan sammankomsterna ställt sig till de utländska ledamöternas förfogande, för att lemna dem hvarjehanda nödiga underrättelser och följa dem på deras besök i den franska hufvudstadens vetenskapliga samlingar. Fältgudstjenst i Österrike. Aftonbladets brefskrifvare ,,Richard har bland annat bevistat en militär-gudstjenst på det stora exercisfältet hSA Wien och beskrifver detta skädespel säunda: yÅå ena sidan af fältet har man byggt upp en kyrka, d. v. s. ett tält, som man inrättat till kapell. Vid ingången ser ni de herrar prester, som skola förrätta gudstjensten. De bära alla trekantiga hattar; en hutvudbonad som alls icke stämmer öfverens med den långa kaftanen. Då man ser deras mörka figurer aiteckna sig mot den gråa marken, är man frestad att tro, det någon elak hand varit framme och med ett stycke sotkol ritat karrikatyrer på gråpapper. Nationalhymnen klingar från alla sidor, och erkehertig Carl rider fram mellan linierna, åtföljd af en skara generaler och stabsofficerare. De gröna plymerna fladdra mest öfver gråa hufvuden, och sällan får man se en mera vald samling af verkliga krutgubbar. Betrakta dessa gammalmodiga härförare, och ni skall i deras tröga och slappa drag läsa förklaringen öfver Österrikes förlorade bataljer. Erkehertigen och staben sitta af och gudstjensten börjar. En musikkår gör tjenst som orgel, och presterna syssla med sina mvsteriösa ceremonier framför det improviserade altaret. De svarta kaftanerna äro nu gömda under rika kostymer af uldbrokad. I procession tåga de heliga männen ram till hertigen och låta honom kyssa sina helgonbilder, till nytta och fromma för hela armåen. Men också soldaterna frukta Gud på sitt vis. Tid etter annan rikta de sina gevär mot himmelen och fyra af en generalsalva till Herrans ära. Flera tusen skott vexla om med koralmusiken och presternas böner. Der ser ni att ju längre man lesver, desto mer får man lära. Aldrig hade vi kunnat tänka oss att krutrök är ett Gudi behagligt rökoffer, mon så måtte det vara, ty nu börja kanonerna också att dåna och slunga ut sina hvirflande rökkolonner. På knä! kommenderas, och infanteristerna kasta sig ned med blottade hufvuden; men kavalleristerna sitta orörliga med sina kaskar på. Skall det betyda att en infanterist är större syndare än en kavallerist? Att sitta till häst och falla på knä är visserligen ett svårt konststycke, men att taga af sig kasken torde vara lika lätt för en ryttare som för en soldat till fots. Blicka. vi fram till sviten, så so vi att blott hälften följt prinsens exempel att böja knä, men den andra hälften är appiagen af en liflig konversation, troligen en ofverenskommelse att äta middag tillsammans. -Stå uppl! kommenderas, och i tempo resa sig de bedjande lederna. Ett, tu, tre! är an en salva. Ett, tu, tre! kanonerna dundra. Ett, tu, tre! trummorna hvirfla. Ett, tu, tre! bed ditt pater noster i takt! Och detta kallas gudstjenst! Har man icke snarare förvandlat den Eviges dyrkan i ett narrspel?,,