JUDINNAN)). Berättelse af Philipp Galen. köfversättning af J. Philipsson.) FEUTE KAPITLET. Tre dagar, för vår vän tre ändlöst långa dagar, voro nära tilländalupna och ännu hade han ej kunnat erfara det ringaste om Janes återkomst, hur ofta han än varit nere i det lilla huset och förfrågat sig hos den gamla Rebecka. Dessa trenne dagar hade äfven i annat afseende just ej varit angenäma, ty solen hade icke en enda gång bliekat fram ur de dystra molnen, hvaremot ett kallt regn oaflåtligt utgjutit sig öfver jorden. Man hade således, så godt sig göra lät, måst fördrifva tiden inomhus. På andra dagen hade man emellertid farit in till staden och gjort ett mycket kärkommet besök hos den gamle herrn, och så var ändtligen den tredje dagen kommen, af hvilken den nye professorn, alltid full af nytt hopp, lofvade sig en förändring i hvarje afseende. Och i en punkt åtminstone skulle han ej hafva misstagit sig, ty mot middagen uppklarnade vädret, en lätt ostlig vind uppstod, och solen genombröt mäktigt den gråa molnslöjan och nedsände åter sina herrliga strålar värmande och lifvande öfver jorden. På Lördags morgon hade Jane afrest, och det är således Måndagen, till hvars middag vi hunnit. Reinhold, begagnande den första solstrålen, hade gått ned till det lilla huset vid Elben, för att besöka Rebecka och prata några minuter med henne. Samtalet, hvilket rörde sig kring den frånvarande Jane, hade dröjt längre än han ämnat, och då han ändtligen klockan inemot tre återkom hem, stod den lilla ponyvagnen framför. porten och Christian satt på kuskbocken, med någon möda hållande skymmeln, som ej på länge varit i det fria. Margaretha steg just upp i den nätta vagnen, och då hon såg Reinhold komma, nickade hon åt honom och sade: ) Se II.-T. n:o 200,