Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 augusti 1867, sida 1

— Adjö, herr professor! Jag skulle taga er med mig, mer jag har ej plats för er i vagnen, ty den lediga platsen här bredvid mig kommer snart att bli besatt. Jag far nemligen till Altona, för att mottaga en väninna, som kommer med ångfartyget från Bremen och ämnar besöka mig på ett par dagar Christian smällde med piskan, och skymmeln trafvade muntert i väg. En timma sednare befann sig. professorn i trädgården och tillfälligtvis i närheten af huset, då ponyvagnen återkom. Men Margaretha satt ånyo ensam på sin plate, och då hon redan på afstånd såg familjens vän göra ett förvånadt ansigte, skrattade hon högt och tillnickade honom en vänlig hälsning. — Ni kommer ju ensam tillbaka, sade Reinhold då vagnen stannat och medan han hjelpte henne att stiga ur. Var er väninna ej med på ångbåten? — Nej, åtminstone icke den väntade, men i stället en annan, hvars ankomst är mig lika kär. Nå, gör då ej ett så förskräckt ansigte vid min goda nyhet — jag ser ju ändå, att ni gissat hvad jag vill säga: ja, ja, Jane var på fartyget och har åkt tillbaka hit med mig. Allt blodet hade redan stigit åt hufvudet på Reinhold. Han stod som träftad af blixten framför den talande och kunde knappt få fram ett ord. — Men hvar är hon då? stammade han slutligen med möda. Hvarför följde hon ej med hit? — Den frågan får ni göra henne sjelf, då ni efter middagen besöker henne. Jag vet endast, att hon åkte med mig fram till qvarnen och steg af der, för att på den kortaste vägen till sots begifva sig hem. Icke ens sin lilla nattsäck ville hon anförtro mig, utan bar den sjelf nedför berget. Hvad som nu tilldrog sig i huset, hvad han gjorde, hvad som talades vid bordet, sedan värden med barnen återkommit från staden, allt detta visste Reinhold ej. Han hade all möda att beherrska sig så pass, att de öfrige ej alltför mycket skulle märka hans upprörda sinnesstämning. Men efter middagens slut sade Margaretha med ett vänligt småleende till honom; — Gå nu till Jane, käre herr professor. Hon väntar er säkert redan. Hon ville ej äta middag hos oss, emedan hon redan frukosterat ombord på ångfartyget. Men om det på nå