Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 augusti 1867, sida 3

Article Image
skola hopsamlas af min gamla tjenarinna, Sara Stuart, och af henne, och icke någon annan, läggas på botten i min likkista, hvilken jag önskar måtte göras stor nog för detta ändamål, tillika med så mycket af bästa sort skottskt snus, som hon vet var min högsta fröjd, att min kropp deraf helt och hållet betäckes; detta önskar jag så mycket heldre, som det är vanligt att lägga blommor i aflidna vänners likkistor, och intet kan för mig vara mera välluktande än detta i högsta grad uppfriskande, än detta kostliga pulver. På det bestämdaste förbjuder jag att någon får komma vid min kropp, förrän kistan är tillskrufvad och Jag skall bäras på min begrafning, som jag förordnar skall tillgå på följande sätt: Jag skall bäras till grafven af sex män, kända såsom de största snusare i S:t James församling, Westminster. I stället för sorgdrägt skall hvar och en af dem bära en snusfärgad filthatt, som ariskaffas på sterbhusets bekostnad, och hvilka hattar bärarne få behålla. Sex flickor af mina gamla bekanta, nemligen 0. s. v. skola bära mitt bårtäcke; hvar och en af dem skall vara klädd i en passande kappa och bära en dosa, fylld med skottskt snus, för att förfriska sig med under vägen. Framför kistan önskar jag att presten måtte anmodas att gå och att han måtte medtaga en qvantitet af nämnde slags snus, icke öfver ett skålpund; och testamenterar jag honom fem pund sterling med vilkor att han detta gör. Äfvenså önskar jag att min gamla trotjenarinna Sara Stuart skal gå framför kistan loch på hvar tjugonde aln utkasta en handfull skottskt snus på marken eller utdela det till dem som tilläfventyrs följa processionen till kyrkogården; med vilkor att hon gör detta, testamenterar sjag henne tjugo pund sterl. Äfvenså önskar jag att åtminstone två kaggar af detta slags snus skola utdelas vid porten till mitt hus vid Boylegatan. Jlärefter gör hon sina dispositioner och före och! efter hvar och en af dessa förordnar hon om bortgifvandet af ett skålpund skottskt snus, som hon kallar naturens yppersta hjertstyrkare. Ovanlig fångst. I tidningen ,,Finmarkspo-:; sten berättas följande historia från Kjelvik i Norge: En dragg med tåg hade under fiskeriet i våras gått förlorad vid Kjelviks hamn, och efter; många fåfänga försök att återfå den måste egaren låta den förblifva liggande qvar på bafsbottnen. Nu nyligen kom han tillbaka för att här bedrifva sommarfiske. Dervid blef han en dag behagligt: öfverraskad, då en af hans kamrater med sin dragg uppfiskade ett tåg, hvilket visade sig vara det förlorade. Egaren började nu att hala in tåget, men fann att draggen blifvit betydligt tyngre än förr, hvarföre han först trodde att den sångat en sten; eller något dylikt. Med hjelp af en kamrat får; han ändtligen upp draggen, hvarvid man med stor förundran upptäckte, att på draggens ena klo hängde en kyrkoklocka, som med sitt ena öra. hängde fast vid draggen. Klockan blef bragt upp på land och befanns alldeles oskadad (endast forne kläppen hade bortrostat) samt hade en ren och, klar klang, Den vägde något öfver 3 vog. Om-; kring klockan var anbragt följande inskription :i janno Domini MDCXXI, insjunken (?) elaves eve. Som prydnad fanns derjemte ett ansigte på hvarje af klockans öron och på sjelfva klockan öfver inskriften en figur i full prestdrägt med hög spetsig i mössa och kräckla. — Redan i många år hade man i Kjelvik berättat, att ryssarne för 40 åa 50 år sedan skulle hafva bortstulit kyrkans klocka, medan de lågo på fiske i hamnen utanför, och att de, af fruktan att blifva upptäckte, hade sänkt klockan ned på hafsbottnen. Nu antager man att den funna klockan just är den som sålunda bortogs af ryssarne. En eldsvåda, som förut i korthet omnämnts i; denna tidning, anställde natten till den 15 dennes en svår skada uti kyrkan San Giovanni e Paolo i Venedig. Dagen förut, då Marie himmelsfärdsfesten firades, hade i kyrkan brunnit en stor mängd vaxljus, hvilka efter gudstjensten släckts och förvarats i Rosenkranskapellet, der ingen gudstjenst eger rum. Det förmodas, att något af dessa vaxljus ej varit riktigt släckt och att branden derigenom uppkommit. Skadan är oersättlig. Rosenkranskapellet var en verklig juvel af konst och prakt och hade icke sin like i sjelfva Venedig. Taket och väggarne mnehöllo målningar af de begge Tintoretti och af Palma; nedra delen af väggarne voro betäckta med de dyrbaraste träsniderier och kring altaret med utmärkta reliefer i marmor af olika konstnärer från tiden 1600— 1730. Dessutom voro i detta kapell uppställda tvenne verldsberömda konstverk: Titians Petrus Martyren och Giov. Bellinis Madonna... Dessa målningar, begge framstående verk at sina mästare, hade först för några år sedan blifvit mycket väl restaurerade och uppställda i kapellet. som var en af Venedigs största sevärdigheter. Alla dessa konstskatter ha blifvit förstörda, och det var ändock en verklig lycka, att elden inskränkte sig( till kapellet, som genom en dörr var afskildt från kyrkan, ty denna sistnämnda, hvilkens hvalf höllo på att restaureras, var full af ställningar och skulle utan räddning ha varit förlorad, om elden inträngt dit. San Giovanni e Paolo är af alla venetianska kyrkor den rikaste på minnen från republikens glanstider och full utaf herrliga verk af skulpturen och målningskonsten. Ett kärleksbref. (Från Marks härad. Trogen afskrift.) ö omt älskande Säckersötte vänd och tilltänckta macka! Tusen sinom tussende takk för sista och allt triflärligt och juffverligt vi hade tillsammans i den grönskande dallen, där blommornas lockt utsprucko och göcken slog sinna ömma och förtrolliga nåcktergallsaftondtonner, hurru jufferligt var dätt inte då. den stunden kan jag alldrig nånsin i mett liff förglömma, då jag hörde. de jufferliga orden uttallas från dinna såckersötta marmorläppar att du älskar mäg. Ack ällskande och jufferliga vänd hurru roligt var dätt inte i aftondallens mörka lundar då du lätt mäg få spella på dett Salm-modecon och du mäd din Jungfruliga engolaröst sang så granna Salmer, mett hjerta hoppade opp och näd i mäg såm en litten Kråckonge för varje jufferlig tou du sang. Efvinnerligt sötta och ällskande vänd, åm hella stora vardsens hafvett vore ett Bläckhorn och alla säfpippor derj vore pennar så vore dätt blankt umöjerligt att därmed utträcka min oförgriperliga tjederlek såm liksom en kräveck nuper mett sändefulla jerta. Ack ällskande Sirapssötte vänd dätt är ej nock att j så rikt och ömligt mått fått juta al dinn renna och oförtallskande tjederleck, utan jag haffver och af dinn fadder och därkansvärda moder på allt sätt bliffvitt trackterad mäd 3 stora dåppekoppar och fäm slättekoppar af den för oss alla sundigga människjor så tjära kaffedrycken såm så frögdefillt oppliffvar alla jordeliffvets kvall och bekömmer. Merra orkar jnte min tjederlecks törorsackande tonga denna gång uttrucka uttan sluttar Jag mett brajf mädd dänn liffverljgaste önskan att vi nästa Torsdagskväl kunde träffas i den jufferliga lundens skoggrjcka aftondallen och där i ömligt mått utjuta vår jemensamma tjederlick utan ättervändo. Jag sluttar nu mett brajf som jag sakt haftver och bedjer tillika att du hällsar dinna föräldrar så många tacker för vällfägnaden såm jag feck. Farväll ällskande såckersötte vänd för lenna gången och förglöm jcke din inderligt i iffvett och dödden ällskande vänd och trofaste Fästermand Petter Johansson. — D— — — MA — — — rn alagäeram

29 augusti 1867, sida 3

Thumbnail