Så må han blifva en oduglig tjensteman, en häglös prest, ja, en rumlare och liderling — det är illa, men familjens ära ärs räddad. Otaliga äro de krafter, som på detta sätt blifvit i det ,bildade Europa förslösade och förstörda; mångfaldig den jemmer, som följt dessa falska uppfostringslagar i spåren. Det är tid på, att man vänder om från den förderfliga banan, för att beträda en annan. Och denna nya, rätta bana ligger oss så nära. Studera menniskonaturen — med uppmärksamhet och vördnad — och följ hennes lag! Så ljuder den nya tidens bud. Det var Jean Jeaques Rousseau, som först höjdel: sin genomträngande röst i denna anda. i Pestalozzi — uppfostrings-vetenskapens grundläggare — gick praktiskt i samma l! riktning. Un af de mest framstående män, som fullföljt dessa grundsatser, var Iredrik Fröhel. Vi hafva redan omnämnt en nyligen på svenska utgisven bok, som fullständigt utvecklar Fröbels system — Barndomens Paradis af Lina Morgenstern — och vilja nu blott ytterligare hänvisa till detta arbete. Här må blott erinras, att Fröbels utgångspunkt var naturen. Troligen har ingen så som han studerat barnets natur och så troget följt dess lagar vid den framställda uppfostringsplanen. En och annan lärare skall kanske tycka, att han här tillvägagått alltför minutiöst, men en närmare uppmärksamhet skall visa, att han dervid blott följt de många skistandenyanserna af barnens själslif och dess utveckling. En ytlig uppfattning af hans Åsigter kan dock lätt leda till en ensidighet, hvaremot man måste varna, nemligen att vilja uppfostra och leda barnet för mycket. Barnet bör hafva ledighet till att sysselsätta sig på egen hand; det öfvervakande ögat bör der åtminstone icke af barnet märkas. Här gror i tysthet dess egen begrundning, här väckas dess små omsorger, här gör inbillningskraften af leken en verklighet. Det finnes väl knappast något mera rörande än att oförmärkt betrakta ett barn under en sådan sysselsättning. Det är och skall blifva Fröbels odödliga förtjenst, att han så aktgifvit på barnasinnet och fästat föräldrars uppmärksamhet på den rika verld, som här möter dem och som borde ligga dem närmast. Men visserligen fordras dertill att äfven de äldre i viss mån , blifva såsom barn, ty endast beslägtade naturer förstå hvarandra rätt. Detta studium blir dock svårare ju mera menniskan utvecklas, ty här frambryta karakterens mångfaldiga skiftningar, såvida man ej lyckats bringa allt till slöhetens enformighet. Vilkoret för en kraftig individualitet är äfven här frihet, men denna frihet utesluter icke omvårdnad och ledning, utan påkallar dem, blott vi icke bryta mot naturens heliga lag, hvilken ej är annat än Guds egen lag, förkroppsligad i den enskilta menniskovarelsen. Här gäller det ju ock en individualitet, hvars bestämmelse är icke detta korta jordelif allena -— huru kunna vi då ansvara för om vi förvrida och missbilda den? I sanning: både vi föräldrar och I lärare och du, stora makt, som kallas stat, och framför allt du kyrka — hafva mycket att förebrå oss i detta hänseende. Det var vår uppgitt och vår pligt, att dana menniskan — nej, icke dana henne, utan låta henne, genom vår omvårdnad och vår ledning, fritt och kraftigt uppspira — men vi hafva haft för ögat tjenstemannen, presten, köpmannen, landtbrukaren, m. e. o. den lefnadsställning, hvari hon skulle hafva bäst och beqvämast, och framförallt hafva vi velat hafva henne formad efter den mönsterbild, som vi för oss uppgjort. Och den stora qvarn, hvari leran skall ältas för att blifva rätt mjuk, så att hon kan formas efter behag, kalla vi — skola. Praktexemplaren der blifva dock ofta ganska odugliga i lifvet, under det att de kraftigaste och ädlaste naturer utgjort de stenar, som skolan nödgats bortkasta. Mycket har likväl i detta fall nu blifvit bättre än förr, och det utgör löftet för framtiden. Den stora frågan hvilar ytterst i föräldrarnes hand. Vinna de en rätt insigt om uppfostrans kraf, så skola de ställa anspråken på skolan derefter, och skolan skall nödgas omsider lära sig förstå, att hon är till för lärjungarnes skull, men icke tvertom. Staden och Länet. Göteborgs Hypotekskassas antecknade ledamöter hafva i dag varit, efter derom utfärdad kallelse, samlade till extra bolagsstämma å börsen, till hvilken 20 å 30 personer infunnit sig. Utsedde ordföranden för tillfället, hr S. A. Hedlund, anmälte att K. Maj:t bifallit de vid en föregående bolagsstämma begärda förändringar i kassans reglemente, hvarigenom en större frihet vunnits för låns upptagande. hlifvande det likväl