Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 augusti 1867, sida 3

vid förhör i går hos poliskammaren vidhöl Nilsson denna uppgift, sägande att säljaren var en som förr seglat. Tillfrågad hvarifrån Nilsson fått penningarne till inköp af schalen, svarade han, att då han vore nära 60 år gammal, kunde han nog under en så lång tid ha sparat ihop 8 rdr. Han hade ämnat schalen till skänk åt en anhörig på landet. Konstapeln Ölsson anmärkte, att han inhemtat det Nilsson, medan han innehaft schalen, utbjudit den till salu åt en madam för 3 rdr. En arbetskarl August Svensson, boende vid Redbergslid, anmälde, att Nilsson vistats hos honom ett par nätter. Straxt efter det Nilsson varit der sista gången, saknades ett par linnebyxor, hvarför S:n misstänkte, att Nilsson stulit desamma. Nilsson förnekade detta, och försäkrade att han icke innehaft andra kläder än de han nu hade på sig. Målet remitterades, och Nilsson insattes i cellfängelset. — I förrgår vid sjutiden på eftermiddagen hade skeppstimmermannen Olof Persson från gården Ekena i Tunge socken gått ned på vedbåten Oden, som låg vid Lilla Torget. Bekant med skepparen, bjöds Persson af denne på förtäring, hvarefter ban lade sig i plikten och somnade. Omkring kl. 11 vaknade han och fann sig då vara bestulen på ett silfverankarur, som han haft i västfickan, äfvensom en portmonnä med omkring 1 rdr i penningar. Han anmälde stölden hos polisen och omedelbart derefter infunno sig ett par spanande konstaplar, som anställde undersökning med tvenne karlar, timmermannen Johan Thorssom och försvarslöse Anders Nilsson, hvilka under tiden varit ombord å båten, dervid Nilsson befanns inneha portmonnän, men uret kunde ej igenfinnas. När konstaplarne kommo å båten, lågo Thorsson och Nilsson sofvande under plikten. Sedan de blifvit väckte och kommit på däcket, bemärktes att Nilsson släppte portmonnän, som han hade i handen. Inställde i går hos poliskammaren förnekade Nilsson att ha stulit portmonnän, utan hade han hittat den å däcket, medan konstaplarne anställde undersökningen. IIvart uret tagit vägen visste han ej. Han hade icke sett något sådant. Vid 6-tiden hade han kommit å båten, med hvars skeppare han var bekant och kände han äfven Thorsson, hvilken arbetade ombord med lossning af ved. Omkring kl. 7 var han en stund i skansen hos skepparen, som bjöd på en sup. Timmerman Persson var då äfven der. Härefter gick Nilsson upp och lade sig hos Thorsson under plikten, der han sof tills han väcktes af konstaplarne. Han visste derför icke hvad under tiden tilldragit sig eller hvem som kunde ha begått stölden. Löjtnant Bohle upplyste att han vid 11-tiden sett Nilsson å Hamngatan, der han var i gräl med en skeppare, hvarför hr Boble tillsagt honom att vara tyst och begifva sig deritrån, hvilket äfven skedde. Nilsson vidhöll dock att han icke varit i land och påstod att hr Bohle misstagit sig på person. Konstaplarne meddelade, utom hvad förut nämnts om hvad som passerat vid deras ankomst å båten, att när de träffat Nilsson hade de äfven funnit honom något rusig. Ihorsson sade sig icke ha något vidare bekant om saken, än att sedan han mot qvällen ätit och fått en snaps i skansen, der skepparen och timmermannen Persson befunno sig, hade Thorsson vid s-tiden gått och Jagt sig under plikten, dit Nilsson, med hvilken Thorsson var bekant, äfven kommit och tagit sitt nattläger. Derpå hade Thorsson insomnat och visste icke om någonting förrän han väcktes af konstaplarne, som frågade efier uret och portmonnän, hvilka Persson skulle ha mistat under det han sofvit i skansen. vYör vidare upplysningars vinnande uppsköts målet till den 3 Sept., då Thorsson skulle vara tillstädes vrid laga påföljd, men Nilsson förklarades skyldig att träda i häkte. — En för sina äfventyr i Stockholm, bekant f. d. dame vid namn Juliana Lovisa Åkerberg, m nyligen hitkommit från Köpenhamn, har anhållits af polisen, dels för obehörigt vistande och dels för det hon under falskt namn tillnarrat sig penningar af åtskilliga personer härstädes. Juliana Åkerberg. som är straffad för bedrägeri. var i går inställd hos poliskammaren, då hon medgaf att hon på förenämnde sätt narrat sig till penningar, men enär de personer, som låtit lura sig, förklarat att de icke yrkade något ansvar å henne fick saken bärvid bero. Som underrättelse dock ingått från Stockholm, att hon der ånyo vjort sig saker till åtskilliga bedrägerier, hvilket Åkerberg nu förnekade, beslöts, att hon skulle ditsändas för vidare behandling.