Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 augusti 1867, sida 1

väsende egde makt att rycka mig med sig bort i en anna verld samt gifva mig helt nya upplysningar om denna oc den tillkommande verlden. Hur det kom sig, vet jag ej, me jag uppfattade allt hvad han sade mycket lättare och djuparliksom med öppnade öron och spänstigare förmåga, och hva jag hörde af honom, förr eller sednare, förblef adt i mit minne, ack, och icke blott i minnet, utan äfven i själen, Jenny i mitt innersta väsende, dit hittills ännu ingen stråle utifrå inträngt och som nu plötsligt upplystes, liksom hade en sto ny sol uppgått derinom och deröfver, en sol full af ljus oc glöd, som trängde ända till mina ögon samt värmde och lif vade hvarje fiber inom mig med en hittills aldrig känd värme ett hittills aldrig förnummet lif. Och tänk Ådig, Jenny: denne man hade redan, utan at jag visste det, sedan några dagar bott i mitt omedelbara grann skap, i det vackra landthuset på berget, hos min gode värd hvilken han på en badresa lärt känna och värdera ochåson nu på många, många veckor bjudit honom till sig som gäst att hvila ut från sitt mödosamma kall, ty han är läkare ocIl tillika lärare vid ett af sitt lands största universiteter, sålede en högt bildad och tillochmed lärd man. Innan han flyttat hit ut på landet hade han tillbragt nå gra veckor i Altona och bott hos min värds åldrige far — o man, som alltid då jag ser honom inger mig en känsla af dei innerligaste vördnad, ty han är öfver åttio år gammal, ocI detta oaktadt rask till själ och kropp. Under detta sitt vi stande i Altona, det fick jag först sednare veta af doktor Rein hold Strahl — så heter nemligen den fremmande — hade har på försoningsfesten varit uti det judiska templet i Hamburg ocl der sett mig förrätta min andakt. Det intryck, som jag der vid gjorde på honom, synes ha varit verkligt djupt och var aktigt, och han har efteråt sagt mig, att han aldrig sett et skönare och mera rörande ansigte än jag skall hafva haft vic nämnda fest, hvilken också i sjelfva verket hade en djuparbetydelse för mig, än alla de menniskor, som sutto omkring mig och sågo mig, kunde ana. Men ack, dyra Jenny, icke blott den kristne mannen hade emattagit ett så djupt intryck af den bedjande judinnan; äfver på judinnan hade den kristne gjort en underbar verkan, ty äfven jag hade sett honom stå på korläktaren bredvid de sjun