Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 augusti 1867, sida 2

dugär Hal Kl. 10—1 ocn 4—0. idkulan på Navigationsskolan uppstiger 5 min före 1 och faller kl. 1 p. d. Museum hålles öppet från kl. 10—13 3 samt kl. 4—6 e. m. — Läsrummet hälles öppet från kl. 10 f. m. till 1;10 e. m. Musei bibliotek hålles öppet tran kl. 12—1 middagen. Stockholm. Regeringen. Posttidn:u af sistl. Lördags ifton meddelar: Kongl. Maj:t har nästl. lag behagat till statsråd och chef för filans-departementet i nåder utnämna och örordna landshöfdingen i Östergöthlands än, f. d. statsrådet, kommendören med tora korset af kongl. Nordstjerneorden, Friherre Curt Gustaf af Ugglas. Samma dag har Kongl. Maj:t i nåder veviljat justitie statsministern friherre De Geer samt statsråden Thalstrup och von Ehrenheim tjenstledighet från och med lenna dag till och med den 7 nästkommande September; hvarjemte Kongl. Maj:t förordnat statsrådet Bredberg att under tiden förestå justitiedepartementet. — Gevärsuppköp. P. T. meddelar: Enär, enligt det om tillverkning i Norra Amerika af 10,000 st. Remington-gevär och 20,000 st. så kallade lådor med låsmekanism afslutade kontrakt, besigtning å dessa gevär och gevärsdelar skall försiggå på tillverkningsorten, har K. M:t, under den 7 innevarande månad, tillåtit generalfälttygmästaren att beordra två artilleriofficerare, att, vid den tid, som med afseende å gevärstillverkningens fortgång finnes lämplig, till Amerika afresa för att förenämnda besigtning verkställa, äfvensom att, i mån af hvad tiden för öfrigt kan medgifva, inhemta de upplysningar, i afseende på tillverkning af artillerimateriel, hvartill möjligen pågående arbeten och försök kunna föranleda. — Frivilliga nationalförsvaret. K. M:t har, uppå gjord ansökning, entledigat länsmannen Å. Jungmarker från öfverbefälhafvarebefattningen vid Kinnekulle frivilliga skarpskytteförening: hvarjemte K. M:t förordnat sergeanten vid Vestgötha regemente G. Svensson att tillsvidare vara öfverbefälhafvare för berörda skarpskytteförening. — DD. MM. konungen och drottningen samt H. K. H. prinsessan Lovisa anlände i Fredags afton kl. 1, 8 med extratåg till hufvudstaden. H. K. II. hertigen af Östergöthland hade rest Deras Majestäter till mötes vid Mölnbo station. H. K. I. hertigen af Dalarne hade redan förut mött dem vid Halsberg. Vid ankomsten till Stockholm mottogos de kongl. resande af H. M:t Enkedrottningen samt DD. KK. HII. hertiginnorna af Östergöthland och Dalarne. Dessutom hade vid jernvägsstationen infunnit sig öfverkommendanten, generalfälttygmästaren, cheferna för garnisonsregementena, stationschesen vid skärgårdsartilleriet, kommendanten, underståthållaren, polismästaren samt åtskilliga militära och civila tjenstemän. En talrik folkmassa välkomnade DD. MM. med lifliga hurrarop. Efter ankomsten till kongl. slottet återtog II. M. konungen regeringen, hvarefter större delen af kongl. familjen begaf sig till Ulriksdal. — Vice-konsuler. Till svenska och norska vice-konsuler hafva blifvit förordnade: handlanden Fredrik Wahl i Wiborg, under generalkonsulatet i Helsingfors, samt handlanden Henry Gibson i S:t Andrews, under generalkonsulatet i London. — Hr L. J. Hiertas tal vid festen s Hasselbacken den 21 Augusti för de franska publicisterna meddelas af Dagbladet i öfversättning, så lydande: Mine herrar! Då jag nu går att föreslå en skål för de ärade gäster, som vi hafva nöjet att i dag se ibland oss såsom representanter af Frankrikes litteratur och press, har jag ett ännu större behof än den förste talaren att anropa ert öfverseende för det alltför ofullkomliga sätt, hvarpå jag kan fullgöra mitt åliggande, då jag betjenar mig af franska spåket. Om: jag icke desto mindre åtagit mig detta Amkdrag, som tillika skall vara ett uttryck af tacksamhet för de stora tjenster, hvilka franska pressen, organ för den franska andan, gjort civilisationens och mensklighetens sak, är det, emedan ingen kan bättre uppskatta dessa stora tjenster än de, som i andra länder arbetat något för att åt sin perodiska press tillvinna en af lagen betryggad ställning och som just derigenom böra mer än hvarje annan känna den förbindelse, hvaruti de stå till den franska pressen för den möjliga framgång de haft. För att bättre förklara naturen af denna förbindelse, må det tillåtas mig att kasta en blick tillbaka på denna tidrymd af femton år, som i Frankrike kallas restaurationens, då de spunno ihop den stora dynastiska konspiration, som hade till yttersta mål att åter störta Europa i medeltidens mörker och fjettra all frihet i de bojor, hvilka smedos i Wien, Rom och Petersburg. Det var åt franska regeringen man förbehållit rolen af exekutor. Hvem var det, som under denna tid med dystra utsigter frälsade det nittonde århundradets samhälle? Det var i främsta rummet franska pressen, denna fackla, som lyste högt öfver det tilltagande mörkret och som till slut skingrade detsamma i Julidagarna år 1830. Den tidrymden är kanske för flertalet af er, mine herrar, alltför aflägsen, att ni skulle ega några personliga hågkomster deraf, men våra ärade gäster. hafva utan tvifveltraditionen derom i godt minne. De, hvilka liksom jag räkna sig till ,fördettingarnes afdelning, minnas ännu med djup erkänsla, huru energien hos de franska tidningarne på den tiden — den bitande polemiken och kampen för friheten uti dåvarande ,,Constituionnel, den spirituelle Paul Louis Courrier i ,,Courrier Frangais-., den ädle modige Armand Carrel i ,,National, de stora litterärå och lärda utmärktheterna i den stränga och Tobevekliga ,,Globev af år 1829, för att ej nämna många andra, huru de kommo alla unga hjertan, sej blott i Frankrike, utan äfven i de aflägsnaste yrår i andra länder, liksom äfven i vårt fåädernesland, att spritta af rörelse, glädje och hopp på framtidon Dot var dan dåvarande franska opres