Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 augusti 1867, sida 1

som en lekbok samt maskinmessigt slunga henne upp och ned på sin kalla, obarmhertiga vig. Plötsligt, sedan han så klart som det var honom möjligt öfverskådat hela sin ställning, sprang han upp från sofsan, för att verkställa ett just nu inom honom uppständet beslut. Det hade synts honom omöjligt att i dag som vanligt deltaga i den vänliga familjens måltid och att vara utsatt för dess serskilda medlemmars blickar och frågor. Han skref fördenskull i hast några rader, hvarigenom han underrättade sin värd, att han hade ett nödvändigt ärende till staden och först senare på aftonen skulle återkomma till Schillingslust. Han lemnade biljetten åt en tjensteflicka, och straxt derefter lemnade han huset och parken, men ej för att begifva sig till staden, som med sitt buller, sin verksamhet och sina menniskoskaror var honom motbjudande, utan för att vandra ut i det fria och i Guds friska natur återfinna sig sjelf och sätta sitt sinne tillbaka i den rätta jemnvigten. Och han återfann sig sjelf och sin själs jemnvigt. Den rörelse, han under flera timmar tog sig, gjorde honom oändligt godt, Han hade gått till Blankenese och der tillochmed kunnat intaga en lätt måltid. Först fram mot aftonen, sedan skymningen redan inträdt, återvände han, och då han slutligen nalkades Oevelgönne, hade det blifvit alldeles mörkt, och från alla husen nere vid stranden lyste redan det hemtrefliga ljus, kring hvilket byns invånare om aftonen brukade samlas. I det han då såg de serskilda fönstren i åtskilliga honom bekanta hus skimra emot sig och liksom vinka honom ned till stranden, kände han plötsligt sitt hjerta fattadt af en underbar längtan, Nej, han kunde ännu ej återvända hem. Han måste ännu en gång se hennes fönster och ett ögonblick andas i närheten af hennes boning, för att på så sätt åtminstone i tankarne bjuda henne god afton, Knappt hade denna nya önskan uppstått inom honom, innan den äfven verkställdes, På närmaste väg steg han ned till Oevelgönne, genomskred hela byn och framkom slutligen ill gallerporten framför trädgården till det lilla huset. Hur man öppnade den om natten stängda porten, visste han, och så befann han sig snart inne i trädgården. Orörlig stod han nu i den djupa skuggan af ett löfrikt räd och stirrade med druckna ögon på det ensamma lilla hu