Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 augusti 1867, sida 2

ning sör i Onsdags läses: I gär ätta dagar sedan anträsfkade här hemmahörande skonerten ,,Anna, kapten O. Nilsson, på 0 resa emellan Southampton och Strömstad, vid 54 gr. 25 m. nordl. latitud och 3 gr. 50 m. ostl. longitud en kantrad skonare, som låg med kölen uppåt. Genom ett med yxa hugget hål i botten, hvilket tycktes antyda att något annat fartyg förut varit i närheten, observerades att fartygets last bestod af trä, hvarpå det flöt. Något tecken till besättning syntes ej. Man antager att fartyget antingen varit svenskt eller norskt. t — Andra årsväxtberättelsen för Göteborgs och Bohuslän har följande ly delse: Under den tid, som förflutit sedan första berättelsen om årväxten afgafs, har väderleken, med omvexlande regn och värme, varit särdeles fördelaktig för de särskilda sädesslagens utveckling och mognande; och kan förhållandet med årsäxten inom länet för närvarande anses vara följande: Af höstsädet, hvete och råg, hvilket genom orsaker, som i första berättelsen omförmälas, tagit skada, anses skörden, äfven om den blifver väl inbergad, komma att utfalla under medelmåttan. Värsädet af korn, hafre och blandsäd, hvilket till följe af den sena våren och kalla försommaren långsamt utvecklat sig, har under de sednare veckornas gynsamma väderlek betydligt förbättrats, så att fullt medelmåttig afkastning synes kunna i allmänhet påräknas, derest tjenlig väderlek inträffar vid skördetiden, hvilken i år kommer att infalla sednare än vanligt; och kan förhållandet anses vara enahanda, hvad potates och andra rotfrukter angår. Trindsädet, ärter, bönor och v:cker, är särdeles vackert och torde, såvida bergningsvädret blifver gynsamt, god skörd af detsamma kunna påräknas. Linväxten har ett lofvande utseende. Höskörden, hvilken numera är fulländad, har på klöfveroch thimotejvallar utfallit under medelmåttan, undantagandes i Göteborgs fögderi, der den uppgifves hafva varit bättre. Af naturliga ängar har afkastningen deremot varit bättre och anses motsvara fullt medelmåttig skörd. Trädesberedningen har försvårats genom det myckna regn, som fallit i början af innevarande månad. — Emigrationen. Attibland de flera tusen emigranter, som under de sista åren lemnat sitt gamla fädernesland, alltid måste finnas några, som hafva anledning att bittert ångra sin färd, ligger väl i sakens natur, likasom att det bland dem skall finnas odågor, hvilka kasta skulden för sin egen vårdslöshet på andra. Dertill erbjuda sig förträffligt herrar agenter, hvilka man kan så mycket lättare anklaga för lockelser och annan illfundighet, som ett sådant tal faller i en tacksam jordmån, hos de många sinnen, hvilka betrakta emigrationen med oblida ögon. De, som begärligt upptaga sådana klagomål från en och annan individ, utan att göra sig närmare reda för den klagandes person, röja alltså en förkastlig ensidighet, som blir ännu mera klandervärd, derest de derjemte undanhålla alla uppgifter i motsatt anda. Till dem, som så förfara, hör ,, Väktaren, trots all den gudaktighet, hvarmed hans framställningar sernissas. Så hade detta blad för en längre tid tillbaka att bjuda på en historia rörande en utvandrare vid namn Pehr Högman, som skulle hafva blifvit lockad att utvandra och som derpå blifvit mycket bedragen. Dessa uppgifter hafva framkallat en insänd berättelse till ,, Svenska Amerikanaren, rörande Högmans person, hvaraf framgår, att om mannen låtit sig locka, så har han åtminstone ej saknat kännedom om de amerikanska förbållandena. Framställningen, hvari vi förmildrat några starka uttryck, innehåller, beträffande Högman, följande: Han är född i Norra Helsingland uti en annexförsamling som heter Hög, der han på sitt föräldrahemman var bonde i några år, och hade den lyckan att få blifva måg åt den rikaste bonden i socknen — — — — En stor och grann gård uppfördes, men bäst det var sålde han sin ärfda egendom och afseglade med skonerten , Primus från Hudiksvall hit, jemte en laddning Erik Jansare, för 16 eller 17 år sedan. Här i Amerika fann han då ingen plats att kunna få lefva som herre, utan här fordrades att arbeta, och dertill har han aldrig haft lust. Emellertid slösades bort flera tusen rdr på denna resa. Här dog hans första hustru, och sommaren derpå återvände han hem. Efter nägon tid trädde han i äktenskap med sin nuvarande olyckliga maka, som vi träffade i Göteborg förl. sommar när vi reste öfver hit, och då hon med bittra tårar måste qvarblifva på landet i brist på respenningar. Att han ock genom detta giftermål bekom en icke ringa förmögenhet är väl kändt både af oss och alla hemmavarande på vår födelsebygd. Derefter blef han egare till ett gästgifvare-hemman i Forssa, men som han aldrig har haft lust för arbete och sparsam hushållning, så spelade han snart ut der, så att hemmanet försåldes till fordringsegarnes fördel och skuldernas betäckande. Derefter blef han gästgifvare i södra Helsingland, der han ock nu spelat ut, och för att förstöra de sista styfrarne af sina stora ärfda summor, så skulle han bese Amerika för andra gången — och nu torde Sverge få behålla honom till slutet af hans lefnad. Vi anse att denna korta beskrifning är tillräcklig för alla som icke känna mannens okloka ider, likasom en tillräcklig upplysning att icke hr Fr. Nelson eller någon annan s. k. ,,själa-handlare uti vårt hemland må uppbära skulden till dennes obestånd. Er. Pehkrsson. P. O. Waldin. Bäda från N. Helsingland, men nu farmare i Allmakee Co. i staten lowa invid Lansing af Norra Amerika d. 18 Juni 1867. Här nämndes, själahandlaren hr Fr. Nelson. Det är hans namn, som blifvit förbundet på ett klandrande sätt äfven med tit. Högmans person. Hr Nelson har ock, såsom man känner, från sitt första uppträdande i Sverge såsom agent för emigrant-kompaniet i Newyork, varit föremål för häftiga och ofta skandalösa klander, men de fakta, hvarpå dessa utgjutelser varit bygda, hafva snart visat sig ogrundade. Så har klandret småningom upphört, och alltflera utvandrare hafva offentligt uttalat sin tacksamhet mot herr Nelson och det aktade I ooo PR fr TT —