om de olika grunderna sör anskassande af manskap till Europas armåer. Dagl. Alleh:a innehåller i detta ämne följande intressanta uppsats: De särskilda rekryteringssätt, som inom Europa nu tillämpas, äro hufvudsakligen: utskrifning, konskription, värfning och allmän rärnepligt. Det kan icke förnekas, att hvarje af dessa rekryteringsmetoder har både sina fördelar och olägenheter: den som likväl vunnit minst anklang, och för närvarande, oss veterligen, endast tilllämpas inom Ryssland, der envåldsherrskarens vilja äfven i denna väg är den enda bestämmande, är utskrifning. Af de trenne öfriga anskaffningssätten är konskription det allmännast antagna och det som hittills för sig vunnit de största sympatier Frankrike, Usterrike, Italien, Belgien, Danmark m. fl. stater fasthålla fortfarande vid detta system, oaktadt det senast afslutade fälttåget i Tyskland, hvarunder de preussiska militärformerna visat sig vara särdeles förmånliga, framkallat någon reaktion mot detsamma och omvändt åsigterna till fördel för den allmänna värnepligten, som otvifvelaktigt äfven i en icke långt aflägsen framtid kommer att allmännare antagas. I England, hvarest man ännu med synnerlig förkärlek omfattar systemet af s. k. frivilliges rekrytering eller värfning, uppväckte äfven Preussens ovanliga och måhända oväntade framgångar under dess sista krig icke blott förvåning, utan äfven en viss oro. Der, hvarest man eljest i det längsta slumrar godt på sitt öra, förlitande sig på en inbillad öfverlägsenhet, fann man sig likväl föranlåten till några ögonblicks eftertanke. Då den åsigten började blifva allmän inom Europa, att Preussens segrar hufvudsakligen voro att tillskrifva tändnälsgeväret och den allmänna värnepligten, hvilken tillförde armån ungt och intelligent, af sjelftänkande och sjelfhandling mäktigt manskap, nedsattes i England en komitt med appdrag att undersöka förhållandet och yttra sig, huruvida det rekryteringssätt, som inom Storbritannien hittills varit antaget, äfven fortfarande vore att föredraga, eller om skäl kunde vara för handen att deri göra några modifikationer eller måhända helt och hållet utbyta detsamma mot något annat, för tiden mera passande. Att i England, der de konservativa åsigterna ännu utöfva ett öfvervägande inflytande i många riktningar, att i detta penningens förlofvade land, der endast sådana förbindelser ega värde och anses vara bindande samt böra infrias, som i den allmänna affärsverksamheten öfvererenskommas eller ingås, värfningssystemet, vid hvilket penningen spelar hufvudrolen, skall i det längsta komma att bibehållas, kan icke betviflas, oaktadt det ur militärisk synpunkt måste, mera omfattande tillämpadt, anses mindre ändamålsenligt. Det är ett egendomligt förhållande, att under det man i England uttalar sin förkastelsedom öfver det franska konskriptionssystemet, hufvudsakligen emedan friköpningsrätten från personlig tjenstpligt derstädes ar medgifven, drager man i samma land icke i Petänkande att tillämpa ett system, hvarigenom man berättigas friköpa sig från allt deltagande i försvaret, och hvilket kastar hela bördan af militärtjensten uteslutande på den fattigaste delen af nationen. Ett hinder synes dock mer och mer uppväxa mot nämda system, nemligen svårigheten att erhålla nödigt antal rekryter. Oaktadt man på den sista tiden gjort mycket i England till förbättring af soldatens ställning, genom att gifva honom bättre förplägning, ändamålsenligare beklädnad, sundare ka