Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 augusti 1867, sida 3

2: Blandade ämnen, J) En märkvärdig kappsegling har nyligen egt rum mellan Newyork och San Francisco. De båda sklipperskeppen at första klassen Governor Morton och Prima Donna afseglade tillsammans ur Neworks hamn. De utbogserades bredvid hvarandra utanför Sandy Hook, och det på så nära håll, att befälhafvarne kunde samtala med hvarandra. Betydliga summor höllos på hvilket skepp först skulle komma till destinationsorten. De båda täslande skeppen passerade linien i Atlantiska hafvet på samma dag, ehuru icke under samma longitud. De inseglade i Lemainesundet på samma dag och utseglade ur samma sund likaledes på samma dag. I De passerade linien i Stilla hafvet på samma dag och under samma longitud. Båda skeppen ankommo till San Francisco på samma dag — det ena icke fullt tre timmar efter det andra -— efter en kappsegling af 16,000 Denna kappsegling utgör ett bevis på den noggrannhet, som navigationen erhållit, och tillika på det förtroende I man kan skänka de under marin-officeren Maurys ledning utarbetade kartorna öfver vindar och strömsättningar. En jägare efter stjernor och band. bland de många narrar, som för närvarande söka draga nytta af de n a suveränernas närvaro i Paris, för att tillfredsställa sitt begär efter ordensdeko-. ioner, omtalar ,,Libertö en ung man, som, till allas förvåning, redan v nog lycklig att vid fiske i grumligt vatten erhålla ett par band i knapphålet. Han bygger ständigt luftslott och spekulerar på huru han skall komma i tillfälle att vis: en eller annan liten tjenst åt någon furstlig per son. Attentatet mot ryske czaren satte honom i stark rörelse, och han blef ytterst jaloux på Raimbeaux häst, som beröfvade honom en ära, hvilken I han lika gerna kunnat erhålla. Från detta ögon-m blick hade han hvarken rast eller ro; han tillbragte flora nätter utanför de kungliga och kejserliga högheternas bostäder och anförtrodde slutligen en af sina vänner den vurm, hvaraf ban led. Denne lofvade ock att hjelpa honom samt kom dagen derefter till honom, iklädd en mycket vigtig och gåtfull min, sägande: ,Kölj nu blott med migle Han förde honom i närheten af den stora utstallningslokalen. Elysciska fälten genomkorsades a en mängd åkdon. Se de ropade plötsligt vän nen, på samma gång han för den otåligt väntande utpekade en tjock, gentilt klädd gammal man, som var i synbar förlägenhet för att komm gen, hvilken oupphörligt korsades af vagnar in Se der! denne man är en regerande tysk furste, som promenerar inkognito och nu icke vet huru; han skall komma ötver! — Vår ordensjägare styr? genast åstad, bugar sig mycket djupt för mannen samt bjuder honom sin arm, hvilken denne mottager med den största nedlåtenhet i verlden. Komna väl öfver vägen öppnas konversationen; den gamle är älskvärdheten sjelf och går vidare sålångt i förtroendet, att han med ett fint leende omtalar för sin ledsagare hurusom han glömt sin börs hemma, att han derigenom blifvit bragt i för. lägenhet samt att han derföre måste begifva sig till fots till utställningen. Med ett icke mindre; fint leende erbjuder den unge mannen sin hjelp. , Han tillbjuder honom en vagn, som förer honom I 4 till utställningen och lyckas äfven tå honom att! derstädes emottaga några förfriskningar. Han vet icke, säger han, om han dristar sig anmoda sin i L höge följeslagare att göra honom den äran spisa 7 middag tillsammans med honom. Med ett ännu finare leende mottager den förnäme gamle bjudningen. Serveringen var den höge gästen värdig; fina viner vankades, och en champagnekork small. ! e Klockan blef 11, och han yttrade nu, att han gerje na ville hem. Den af vår hjelte förhyrda vagnen i: höll utanför; inkomna uti densamme frågade denunge mannen hvarthän kusken skulle a. Jag bor-, svarade den gamle, ,i rue S:t Denis och är kassör hos en köpman, hvilken drifver en-groshandel med sidentyger; jag känner mycket väl er s väns fader — jag menar er vän, som ni talade vid . på de Elysciska fälten; men han har enträget fö bjudit mig att för er omtala hvem jag är före S 11 i afton. — Vår hjelte blef som fallen från sk. j arne öfver denna upptäckt; då han emell E gånger i veckan spisar hos sin väns fader, har L han noga aktat sig för att låta sin vän vedergälla )Y den gjorda driften. G Sorglustig historia om en vräf och en 10 skräddare. I Sv. jägarförbundets nya tidskrift, et hvars andra häfte för året nyligen utkommit, läses, B bland annat, följande sannu jagthistoria: För icke längesedan hände inom en viss socken Nyköpings län, att välbeställde skräddaren N. N. infann sig hos kommunalstämmans ordförande och anmälde sig till utbekommande af belöning för en dödad räf. Skraddaren var känd för att vara en riktig ,skräddare, och med anledning näraf uppstod nu följande samtal. ne Ordtöranden: ,,Hvad sju — — har Du skjutit y m räf?s til Skräddaren: Nej, Gud bevare mig, herr ord-. örande! Aldrig i mitt lif bar jag lossat skott19 Ordföranden: ,, Nå, hur sju — — har Du komt nit åt räfven? lo Skräddaren: ,,Jo, ser herr ordföranden, det var S) vå det viset, att då jag förra veckan skulle gå sk 1 nem genvägen ötver sjön, så vet herr ordföranden, tt, sedan sjön sänktes, så drifver det opp på stran-Å len stora högar af vass, och vid en sän der hög uH ick jag se något som rörde sig. Jag stannade för B ut se hvad det var, och då fick jag se, att det aar en räfft. M Ordföranden: ,,Nå gnodde inte räfven sin väg, sk lå han fick se dig? kd Skräddaren: ,.Nej, si, han var inkrupen i vassH lögen, så bara ändan och rompan var utanför, och let var precist, som om han hade hurrat åt mig, he ör så vifta han med rompan, Ordföranden: , Nå, än sen då, hur bar du dig E it sein2. Å Skräddaren: Jo, jag stod en stund och be-y hunda; sen tänkte jag: den, som hade en stör, E. å skulle jag dänga dej öfrver ryggen. Och det ardt kuren! Jag tog en stör och gick sakta fram, ch så gaf jag honom n:o 1 öfver ryggen, så mycet jag orka, och med samma som det small ötver Ja yggen, så hoppa han till och skutta ut ur vass-Ja lgen och grina så illa åt mig, men si, n:o 1 hade J og gjort honom godt, för han kunde inte gno sin g. och jag passa strax på och gaf honom n:o 2 Ja fver snoken, och kan hända, att han också fick :0 3, och så var det slut med honom, och nu har ag hans skinn här, Br Ordföranden: ,,Nå, kan du säga mig, hvad —I.. äfven hade i vasshögen att göra? Sökte han Ke åttor? — Skråddarene Nej, vasserra han höll kalas på , apphöns, för det låg så mycke rapphönsfjäder ler, att jag kunnat få till en liten kudde. 1 C. M. L. sve Friedrich Gerstäcker, den bekante författafr. en och resenären, är för närvarande stadd på gr n ny resa i Förerta Staterna, Mexiko och Syd-i merika. Hans skildringar från denna färd kompe na att offentliggöras i form af korrespondenser na! ill ,Kölnische Zeitung. Fö Fri öfversättning. Å Theatre lyrique i Paris GÅ ifves operan ,Friskytten med en text, hvari 222 11—