Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 augusti 1867, sida 2

åg han blott alltför klart, men äfven denna makt ville, måste an, sådan han nu en gång var, träda närmare, för att söka jaga den ur bakhållet af den honom så dyra varelsens uppörda tankar. Han sade fördenskull, i det han åter fattade ch drog till sig Janes hand, med bedjande röst: — Hör mig, Jane! Ni har en gång skänkt mig ert förroende — men ej på långt när fullkomligt. Jag ser och känrer det: ni innesluter något outtaladt i ert hjerta, och det sör mig oändligt ondt, då jag för er afslöjat hela min själ. Huru? Har ni intet förtroende för mig, för mig, vännen, åt wilken ni helt nyss erbjudit er som trogen väninna för hela ifvet? Jane sänkte åter hufvudet, drog sin hand ur hans och aftorkade sina tårar. Synbarligen kämpade hon dervid med sig sjelf, för att besluta hvad hon skulle göra, hvad hon skulle säga; men då Reinhold ännu en gång innerligt och bevekande bad: ,haf förtroende för mig, Jane! — då bäfvade hela hennes varelse, hennes händer darrade, och riktande sitt strålande öga, i hvilket en outsäglig smärta slod att läsa, fullt på honom, framstötte hon med krampaktig ansträngning orden: — Nej, min vän, nej; ni kan, ni får aldrig i lifvet stå mig närmare än ni nu står. — Och hvarför icke? — Emedan, emedan jag — nåväl, ni skall då få veta det — emedan jag är förskjuten — förbannad! O min Gud, nu har jag sagt det, och han vet hvem han har bredvid sig! Reinhold blickade upp, förvånad, men alldeles icke skakad af dessa ord. — Huru, sade han, ni skulle vara förskjuten, förbannad? Är ni det då med en skuld, som förtjenar denna förbannelse? Hon skakade vemodigt på hufvudet och hviskade med blicken höjd mot himlen: — Jag tror det ej! -— Nåväl, Jane, hvad kan en oförtjent förbannelse skada er? Hur kan den uppröra er så djupt, att ni stöter ifrån er er egen och en annans lycka? Nej, nej, Jane, jag godkänner ej heller detta såsom ett skäl för ert handlingssätt, ty jag känner blott alltför djupt, att förbannelsen, om en sådan hvilar på er, ej kan bryta den välsignelse, som er kärlek skulle skänka mig.