Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 augusti 1867, sida 1

FRANKRIKE. , Rörande Napoleonsdagens (d. 15 Aug.) firande i Paris skrifves derifrån den 16: u be sistförflutna dagarnes afrikanska hetta vek i går morse för en svalare temperatur. Ett duggregn rensade gatorna frän damm, en lätt bris afkylde luften, och ett glest skytäcke skyddade mot Åugustisolens brännande strålar. Redan aftonen förut erbjöd Paris en anmärkningsvärd fysionomi. Väldiga extratåg från komassets 32 streck utgjöto städse nya strömmar af främlingar på hufvudstadens brännIheta asfalt, och bulevarderna, beröfvade sina inhemska flanörer, som undan de inträngande barbarerna flytt till landsbygden, betäcktes af ett fruktansvärdt sammelsurium utat de mest olika folkoch språkstammar, så att man kunde tro, det habels torns tid hade återvändt. Redan tidigt på morgonen d. 15 Aug., sedan de traditionella 101 skotten från Invaliddomen väckt den väntansfulla främlings-hären ur sin sömn, betäcktes torg och gator med en festligt klädd folkmassa, som lik en tungt framvältrande ström drog sig till Marsfältet, hvars underverk väl icke i ringa mån bidragit att öka det vanliga antalet af 100,000 festfrämlingar till minst 300,000. Midt emot industripalatsets äreport, på högra stranden af Seinen, höjer sig Seineprefektens nyaste och måhända mest storartade skapelse, Trocaderos till en promenadplatå omskapade kalkstensberg, hvars jemn-sprängande och adjustering i öfrigt slukat 20 millioner. En ofantlig trappa med jag vet icke huru många kolossala trappsteg af granit förer upp till höjden, hvars sluttningar rundt omkring voro besatta med små bodar, i hvilka man hade inrättat de för franska folkfester oumbärliga lotterierna o. s. v. Medan bergets öfra topp var smyckad med ett slags vattensprutande egyptisktmexikanskt-assyriskt tempel, beräknadt för aftonens illumination, uppstego å ömse sidor tre master, från hvilka friskt sträf. vande pariserpojkar, oemotståndligt lockade af de på masttopparne anbragta dyrbarheterna, bestänkto den nedan stående publiken med ett regn ar klimjöl, hvaraf de betjente sig för att öka frik. tionen mot de såpglatta masterna och försvåra det resultatlösa nedglidandet. Derbredvid voro åter (panem et circenses?) uppslagna två stora skädebanor, å hvilka trappre fransmän anstälde fruktansvärda blodbad på kineser och araber, under ett fruktansvärdt slöseri med krut, som hänförde åskådarne och framkallade lifliga bifallsrop, fastän man också här och der förnam en kritisk stämma från någon anhängare af fredsligan, som frågade: å quoi bon? Exemplarisk var ordningen, som rådde bland de hundratusen, som svärmade på Trocaderos högslätt. Och detta lugn förnekade sig ej heller om aftonen, då tretill fyrahundratusen menniskor betäckte de elyseiska fälten, Trocadero, Endrägtsplatsen, Tuilerieträdgården, de stora bulevarderna och Rue de Rivoli ända till stadshuset, ty i jemlikhetens stat per excellence hade en vis försyn bannlyst från kl. 7 e. m. alla vagnar kan gatorna och nödgat sattig och rik att gå broderligt till fots bredvid hvarandra. Att gifva en uogen bild af illuminationens magiska prakt skulle blifva svårt äfven för en Theoplil Gaumtiers färgmättade pensel; mig synes det omöjligt att berätta derom utan att doppa pennan i idel ljus och slans. Den fantasifulla sagoprakten uti Tusen och En Natt var öfverträffad, och om också en eller annan kritiker ann någon enformighet i de guirlander af wita och röda gaskulor, som kantade de idsträckta allgerna till triumfbågen, så ehhösdes det blott en blick på Seine och le gasstrålando småsjöarne och spring:runnarne i Tuilerieträdgården, för att afocka äfven dem en gärd af bewadran. rån Trocadero var anblicken förtrollande. Jer hade man det jettestora industripalatet vid sina fötter, och ehuru tusentals us skimrade derifrån, låg det dock i ett alfdunkel, som gaf det hela en egendomg magisk pregel. Omkring kl. 10 återände folkströmmarne till det inre Pars.