Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 augusti 1867, sida 1

vän — det gör mig ondt — — Min vän, min Stackars och Jag — jag har fruktat det! 2 Mer jr hvad gör er ondt — hvad har ni sruktat? Kan ni ej emottaga min kärlek, som jag med fullt, med odeladt hyerta erbjuder er? — Emottaga — jo, men — jag kan ej besvara den! hviskade Jane knappt hörbart. — Hvarför icke? utropade förvånad Reinhold, hvars hjerta började klappa häftigt. — Emedan det ej skulle hjelpa, ej leda till något. — Men hrarfo; icke? upprepar jag — jag förstår er ej. — 0, min Gud! utropade Jane, på nytt utbristande i gråt. Ni förstår mig ej? Kan det väl finnas något klarare, något enklare? Är ni icke kristen, och är jag ej judinna? O, o, ni har glömt det, och således måste jag säga er: så vidt jag förmår öfverblicka vårt förhållande, kan det aldrig, aldrig bli fråga om en förening mellan oss. — Huru! utropade Reinhold med ny förvåning; det skulle vara ett skäl, som förmådde skilja oss åt? Jag skulle hafva glömt det? O nej, Jane, den omständigheten har jag ej ett enda ögonblick lemnat ur sigte. Men det är ej heller detta, som bestämmande inverkar på er: det föreligger ännu något annat, något för mig obekant, förborgadt — jag känner det, jag ser det på ert talande ansigte. Ty att olikheten i religionsbekännelse ej kan uppresa någon skiljemur mellan oss, det inser ri lika väl som jag. Ha ej redan många kristna gift sig med judinnor, och tillochmed tvertom? Kan ni ej, om ni blir öfvertygad, att äfven den kristna tron är en gudomlig tro, utan förfång för edra nationella känslor eller traditioner, öfvergå till denna tro; eller menar ni, att jag — ifall ni ej vill eller kan detta och om ni vill förbli trogen edra fäders tro — ej skulle vara i stånd att lefva lika lycklig och er tillgifven vid er sida, äfven om ni i hjertat och i formen af er Gudsdyrkan förblefve judinna? Anser ni min kärlek för så svag och förgänglig, eller min tro för så krass och inskränkt? O nej, det kan ni ej; ni skulle eljest blott ha ett falskt begrepp om omfånget och djupet af min kärlek, likasom ni ej heller uppfattat verldens högsta tro, den allmänna menniskotran, riktigt, ej uppfattat den så, som den lefver inom mig, inom hvarje tänkande menniska!