En bit statsekonomi ). Om man betraktar en form — t. ex. en målning, en bildstod — i afsigt att studera och uppfatta den, fordras att taga dess första skärskådande på ett tillräckligt afstånd för att af det hela få en enkel, klar och redig uppfattning. Under det derefter kommande detaljstudiet är angeläget, att ej ur minnet förlora uppfattningen at detta hela, och, om man märker att så sker, att detaljerna undantränga det hela, bör man uppfriska bilden deraf genom att återgå till det större afständet. Det hela måste alltid uti uppfattningen vara den grund, på hvilken detaljerna inpassas, och, om ej minnet af detta hela behåller en redig uppfattning, riskerar man, att detaljerna få oriktiga proportioner, så att de ej få rum inom eller ej fylla det hela. — Så förhåller det sig äfven vid studerandet af abstrakta föremål, t. ex. statsekonomi, och mången s. k. statsekonom begrafver sig så uti detaljer, att han tappar bort de enkla, stora grundsanningarna. Svenska nationen har nu åtagit sig en ökad beskattning för att fylla såväl tillfälliga som, med stigande kultur alltid stigande, ständiga behof. Detta har ingifvit mig åtskilliga funderingar öfver den del af statshushållning, som omfattar statens inkomster, hvilka i de flesta fall utgå endast at folkets beskattning. Jag vill nu försöka utveckla de slutsatser, hvartill dessa funderingar ört. a Beskattning bäres lättare ju bättre den är förelad. Beskattning bör vara så fördelad, att den träffar medborgarne i proportion efter deras förmåga att bära den, d. v. s. den bör vara fördelad efter förmögenhet och ej efter hufvudtal. ) Red:n har för någon tid tillbaka emottagit följande uppsats, hvars åsigter vi visserligen icke odeladt biträda, men hvilken vi likväl anse innehålla så många sanna och af uppmärksamhet förtjenta satser, att vi meddela densamma med nöje. Red:n af H.-T.