Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 augusti 1867, sida 1

— Ja, hviskade hon med ljudlös röst, det är allt. Mera kan, mera får jag ej skänka — ens er. i — Så! ljöd det likt en svårmodig suck ur hans bröst. Nåväl, då vill jag blott tillåta mig ännu en fråga, innan jag talar vidare, Men besvara mig den uppriktigt och sannt, så uppriktigt och sannt ni förmår, ty det, som jag ämnar säga, är vigtigt, vigtigt för er och för mig. — Är ni genom någon känsla, genom något inre eller yttre band fästad vid någon man? Janes ögon irrade rådlösa bort från honom, liksom sökte de något, som kunde hjelpa henne i hennes nöd, och hvaraf hon dock ej kunde upptäcka något spår. — Jag menar dermed icke en far, fortfor han genast, liksom trodde han sig ej ha uttryckt sig tydligt nog, ej heller en bror — nej, jag menar dermed en er fremmande man, till hvilken ert hjerta ju redan tidigare kan hafva vändt sig. Jane stirrade på honom — nu förstod hon honom ocli anade redan hvad som skulle komma. — Nej, stammade hon, vid ingen i verlden binder mig en sådan känsla, än mindre ett iure eller yttre band. Ölver Reinholds lågande ansigte flög liksom skimret af en småningom dagande lycka. (Forts.) — Mannen med blecklådan. Under detta namn hade någon tid en gåtfull person tilldragit sig mångdens uppmärksamhet i London. Han var till nationen tysk, som man trodde, och bar alltid en stor bleckläda, hvilken han aldrig lade ifrån sig, Man gissade att denna låda innehöll en skatt, att den var full af äkta perlor, rubiner, topaser, och ryktet derom utspridde sig så, att Citys berömdaste ficktjuf, Job Nattield, fattade det besintet att sätta nisi 1—82:1—2— —7 Eee Aer eve vig a WVBLUUMIRS OL UGASKAUUIA. I BYLISKAP INGA tvenne andra tjufvar inväntade han främlingen vid utgången från Coventgarden; de kastade honom till marken och frånröfvade honom den ryktbara blecklå dam hvarefter de begäfvo sig derifrån till ett obebodt gammalt kyffe för att 4 a bytet. De hade den största möda i verlden för att bryta upp lådan; ändtligen lyckades detta, och de funno då deri — ett väl konserveradt dvinnohufvud. Natseld har sändt lådan och dess innehäll till polischefen jemte ett bref, hvari han omtalar tilldragelsen. Alla anställda ekters aningar för att upptäcka lådans försvunne egare hafva hittills varit fruktlösa, och gåtan är således ännu olöst. :