Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 augusti 1867, sida 1

börsägner, har för mig vunnit en egendomlig betydelse, då den skall ersätta mig allt, som jag eljest saknar, och jag saknar mycket. Nåväl, då man vunnit och förvärfvat sig en vän, sådan som jag vunnit i er, så är det mycket naturligt, att man gerna vill veta och se äfven honom lycklig, och den tanken, att han icke är det, kan endast djupt bedröfva den trogna väninnan. Ni — jag vet det af er egen mun — ni känner er ej heller lycklig i denna sällsamma verld; ni känner er ensam och öfvergifven och trånar efter en annan själ, som den törstige efter en frisk källa. Derför känner jag ett djupt, varmt, hjertligt deltagande för er, och detta deltagande skal följa er på alla edra framtida vägar. Ack, de sköna dagar, då ni är i min närhet, skola snart vara försvunna, och ert aflägsna hem skall åter upptaga er; ett nytt närvarande skall lära er betrakta det närvarande, som nu är, såsom ett afslutadt förflutet, och ni skall endast någon gång tänka tillbaka på den stackars Jane, som är så långt aflägsen från er samt ensam och allena, såsom hittills, fortsätter och måste fortsätta sin väg. Detta är bittert, djupt smärtsamt för mig; men jag skall likväl nu, då ni blifvit min vän, ega åtminstone en tröst, som förljufvar och gör denna smärta dräglig för mig. Och vet ni hur jag skall förljufva den för mig? Jag skall rätt ofta med mina tysta tankar dröja hos er, rätt ofta i tankarne besöka er. Ack, jag utmålar redan nu i tysthet detta besök så skönt för mig. Jag ser er redan med mitt inre öga i er studerkammare, hvilken ni beskrifvit för mig såsom så behaglig, vid den trogna lampans sken sitta vid ert bord. Trött af edra föredrag, betryckt af edra patienters jemmer, kommer ni hem, för att i er stilla, fredliga kammare söka ro och vederFickelse och hemta nya krafter för nästa dag. Men — heller nu lemna edra tankar er ro. En ny uppgift, ot nolt å) ora sysselsätter er själ, och nya svårt sjuka ah nyt flert. ka i anspråk. Då framträder jag till ev aga Ä er l mitt finger på er heta panna 6 Arbetsbord och Jågge på mig. Och NE jag ocii uppväcker —— or tanken min kare väns själ: u vissfe aff geft. , skulle jag vareddana ögonbliok sr? hnts sos mig, att Jag se ned oket tilfredsställd och — ia riks. hå då —6 -Aue med bestä 3 omååyetet diass kuses veta, att det vänskapsband, ren er tillfred täll 8 Kring oss, är ett ömsesidigt, ett äfsställande, ett varaktigt, för hela det kommande