Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 augusti 1867, sida 2

Stockholm. — Sludentkonserten i Katrina kyrka. Härom skrifves i D. Nyh. af sistl. gårdag: Aldrig ännu har studentsången gistat Stockholm utan att blifva mottagen med glädje af gammal och ung, och oförsvagad visade sig i går alton entusiasmen för den yppersta kör i Sverge. Icke heller saknades anledning dertill, ty såsom gårdagens kör var sammansatt har studentsången väl aldrig varit det. 2,500 å 3,000 åhörare hade, oaktadt en så stor del af Stockholms bemedlade befolkning nu bor på landet eller är stadd på resor, infunnit sig för att höra huru den svenska sången skall blifva representerad vid den europeiska täflingen i Paris. Man fick höra de sånger, som för oss äro så kära: Wennerbergs ståtliga ,, Fanmarsch, .sVågen af Laurin, Suomis sång, , Våren är kommenk, den ljufliga och svärmiska .Brudefierd i Hardanger, Geijers , Stilla skuggor, Otto Lindblads , Angbåtssång, ,Neckens Polska och till slut den storartade hymnen af Wennerberg: ,,0 Gud som styrer folkens öden — en af de mest majestätiska nationalsånger som något folk kan uppvisa. Det oöfverträffliga utförandet af Brudeswiden i Ilardanger öfverväldigade all ortodox respekt för lokalen, och förtjusningen gaf sig luft i dundrande applåder, för hvilka studentkören gaf sin tacksamhet tillkänna genom att sjunga om sista versen. Likaså gafs sista versen af Neckens Polska dacapo, och då Wennerbergs hymn starkt applåderades, sjöngs äfven den om, och ehuru den utgjorde sista numret i programmet, gaf sig publiken tacksamt ro att stanna qvar ännu längre i den heta atmosferen för att få höra ännu en gång den herrliga hymnen. De sjungande skulle i dag på morgonen afresa med snälltåget till Örebro, der konsert gifves i afton. — Upsalasångarnes Pariserfärd. Om en fest, som anordnades af Upsalaboerna för de unga sångarne aftonen före deras afresa från Upsala, berättar N. D. A.: Professor Nyblom öppnade festen med ett kort och hjertligt välkommen. Prof. Holmgren tog sedermera till ordet och framhöll i ett lifligt och ofta gripande föredrag det mål, till hvilket de resande hade att sträfva. Sverge hade aldrig, sade han, utsändt en mera dyrbar och stridsglad trupp till främmande land, än denna gången. Han såge redan en liten gryning till de ljusa kommande tider, då icke stålet utan kulturens vapen skola afgöra huruvida en nation får existera eller måste gå under. Han gjorde sångarne uppmärksamma derpå, att deras a redan hade gått dem förut, buret på näktergalars vingar: på Jenny