Stockholmsbres. (Från redaktionens korrespondent.) Den 15 Aug. 1867. Andtligen har man då kommit så långt att säsongen börjar få lif igen, ty bittills har den varit bra död, om jag så få säga. Regn under en serie af dagar solsken under några få, interfolierade a kyla och blåst, så har den egentliga sommaren här varit beskaffad, ingenting aj vigt har inträffat, lite hvar har varit på andet för att friska upp sig efter den välsignadt långa vintern, ,,de kungligairo borta, alla trogne embetsmän ha permission, ja det syns då tydligt af Posttdningens magra rubrik Från konunsens kansli, ty att döma af den måtte snart sagdt inga ärender afgöras. Men nu, Gudskelof, börjar något att hända gen, det är snart slut med permissionen ör embetsmän och artister, gasen är tänd om qvällarne, sommaren är en öfvervunnen ståndpunkt, syltningsperioden har inrädt och vi äro beredda på höstkampag:en. I dag redan har något märkligt inträfat — jag menar inte Napoleonsdagen — le raska Uysala-sångarne ha anländt hit ster att ha tillryggalagt 641 mil af väsen till Paris. Andock något! De se så ifvade ut, de unga minnen, med alldeles pa glänsande hvita sammetsmössor; de woppas mycket af konserten i Kathaina kyrka i afton och det kunna de geria göra, ty här finnas så många som älka den friska sången af Upsala-studenernas chör. Tyvärr är det mig omöjligt tt sträfva upp till Katharina kyrka i afon att höra sången och berätta för er zur allt gick, om det var mycket folk . S. v, men höra studenterna får ni ju jelfva om Lördag, och att folk ej saknades an ni lätt föreställa er. Någon slags rtighet mot Pariser-fararne torde ej bli lem här bevisad, de bo i natt hos väner och slägtingar eller på hoteller, men å bör ni också ihågkomma, att vi här ro mera vana vid att höra dem, de ha nånga gånger gifvit konserter här och stockholms invånare ha alltid visat uppnärksamhet genom att talrikt infinna sig å studentkonserterna. Atskilliga förnumtiga skaka på hufvudet åt hela färden len vara onödig, men dessa förr ro några gamla män eller nåra unga af den sorten som Orvar Odd . herrliet karakteriserat genom benäming Unga gubbar, Vi andra, som j tänka så, kunna ej annat än tillropa nglingaskaran hjertligt och uppriktigt: sycklig resa, gören heder åt den svenska ängen och välkomne tillbaka igen från ardaleken! ch anse