(Från Karlskrona). Bordet å enkan Bergström. I Blekingsposten för i Fredag Ransakning härom fortsattes går i celltängelset. Såsom vittnen hördes på ed kronotimmermans wstrun Johanna Olsson, skråddarehustrun Christina Thunberg, marinsoldaten vid mp. n:o 52 Wäng samt dennes hustru, äfvensom kronotimmermanshustrun Christina Carlsson. Marinsoldaten Wö berättade, att han genast misstänkt Rassmussen vara mördaren, och sähafva, samma dag mordet skett, för att förmå Rasmussen till bekännelse, berättat för honom en dik historia, -att Wångs hustru skulle sett en karl rifva i enkan Ber öms gömmor., hvarpå Rasmusson blifvit sörvirrad och sagt: ,.Nej, det var ett fruntimmer, Rasmussen bestrider detta yttrande, och påstår att Wång vid tillfället varit något på röken. — Yera af vittnena intygade att enkan Bergström allud yttrat fasa för Iiasmussen, dock utan egentliga skål. IIustru Carlsson berättade, att enkan Bergström en gång sagt till henne om Rasmussen: -bet går en r ning öfver mig, hvar gång jag ser honom, nien det kan ingen bjelpa; han kan dock blott mörda kroppen, men ej sjalen-. Vittnena hade i öfrigt intet nytt att upplysa. Vid polistörhör har Rasmussen uppgifvit att blodtläckarna å förskinnet kommit deraf, att han skurit sig i hakan vid rakning, hvilket ej öfverensstämmer med hans sednare uppgift om såret i fingern, som han nu säger, att han då ej kom ihåg. IIuru han användt tiden emellan kl. 6 och 7 på morgonen. hvarunder han var hemifrån, har han svårt att äktigt förklara. — Målet uppsköts till nästa Onsdag.