Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 augusti 1867, sida 2

mot honom och det var blott en mycket flygtig och nästan kall beröring, han kände, då hon räckte honom sin hand. Men Reinhold, lycklig redan genom hennes närhet, fäste ej vidare uppmärksamhet vid denna tillbakadragenhet, som endast syntes honom tillfällig, och icke ens Janes större tystlåtenhet än vanligt ingaf honom några betänkligheter, utan han öfverlemnade sig helt och hållet åt glädjen att återse henne. — Skola vi äfven i dag sätta oss under poppeln? frågade Jane, sedan hon ställt undan sin trädgårdskanna och utbytt de första hälsningsorden med honom, — Helt säkert, svarade han. Ni lofvade mig ju i går afton ett päron och tillochmed ett äpple, och som jag just har aptit, så låt mig ej alltför länge vänta derpå. — Så kom. Med dessa ord inträdde hon i sin lilla sal, tog den i beredskap stående korgen med frukter och räckte den henne med förvåning betraktande Reinhold schalen, hvilken han äfven i går burit åt henne. Utan att tala mycket på vägen, gingo båda till den tysta platsen, der de åter slogo sig ned tätt bredvid hvarandra på den lilla bänken. Men då nu Jane genast började skala frukten och dervid tyst blickade ned framför sig, utan att en enda gång lyfta ögat mot Reinhold, märkte han mera än förut hennes tystlåtenhet och molnet på hennes ansigte, och han sade plötsligt, innan han mottog den frukt, hon räckte honom: — Hvad fattas er i dag? Ni är så allvarlig, nästan dyster, och derjemte så tyst och betryckt, att jag nästan måste frukta att ej vara välkommen hos er i dag. Då upplyfte Jane för första gången ögat mot honom, och en gnista af den gamla vänligheten framblixtrade klart derur. — Ack nej, deri misstar ni er, svarade hon lugnt; välkommen är ni visst. Men — och här sänkte sig hennes öga åter — jag vill vara fullkomligt uppriktig mot er: jag har en liten förebråelse att göra er, och jag skulle ej i verkligheten vara er väninna, om jag förtege för er de tankar, som sedan i går afton sysselsatt mig. — Nåväl? frågade Reinhold med spänning, i det hans