Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 augusti 1867, sida 2

nan, säger jag er det heldre sjelf såsom inledning till vårt samtal. I dag på morgonen fick jag ett litet bref från Margaretha, hvari hon i sin fars namn ber mig att alla dagar, så länge ni ännu är qvar på Schillingslust, äta middag hos dem enär hon är öfvertygad, att hon dermed skulle göra er den största tjenst, ,,och emedan läkaren, så tillägger hon vinligt vPaldrig för länge bör vara borta från sin patient— och jag — hvad gjorde jag eller hvad vill och skall jag göra? oo Ni ämnar väl ej afslå hennes hjertliga bön? utropade Reinho!d, som redan uti Janes ansigtsuttryck läste hvad som skulle komma. . Io, jag ämnar bestämdt göra det och visligen inskränka mig till de stunder, som ett vänligt öde i öfrigt skänker mig med er. — Men hvarför då? Gör ni rätt deri? — Enligt min öfvertygelse ja! Det är bättre så, lita derpå — jag sörjer för oss båda i det jag handlar så. Och nu har jag afbördat mig min förebråelse, fortfor hon med gladare min, nu är jag åter er väninna. Icke sannt, jag ser redan helt annorlunda ut? Reinhold betraktade hennes ansigte, och han kände sig lycklig då han en gång såg det stråla vänligt och gladt. — Ni förstår att hastigt omvända mig till er äsigt, svarade han, när ni visar mig ett sådant ansigte. Godt, jag vill nu ej säga något vidare — jag fogar mig, åtminstone för ögonblicket — — Nej, nej, för alltid — gör mig ej genast åter ledsen genom edra vilkor. — För Guds skull nej — jag skall tiga. Med dessa ord räckte han henne hjertligt handen, hvilken hon denna gång fattade och varmt tryckte, och båda kände inom sig, att det gamla fridfulla förhållandet mellan dem var återstäldt. — Hvad tänker ni på? frågade Jane efter en längre tystnad, medan Reinhold tankfull syntes betrakta det framför honom liggande sceneriet. Den så tillfrågade och ur sina drömmar väckte vände långsamt hufvudet mot sin granne och sade plötsligt: — Tillåter ni mig fråga livar ni erhållit er religionsundervisning och hvem som meddelat er den?