Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 augusti 1867, sida 1

nom så närastående och tillgisna personers, som den Schilling ska familjen, närvaro sammanträffade med honom, kände ha! dock aldrig mera deraf den tillfredsställelse, han hoppats ocl önskat, Och detta var under de förhandenvarande omständig heterna mycket lätt att förklara. Inom sig trängtande efte ett allt klarare för honom uppdykande mäl, hopade sig äm nena sör meddelande med otrolig hastighet. IIvarje ögonblicl ingaf honom en ny tanke och åt tanken en ny gestalt, ocl med förvånande styrka gjorde sig den önskan gällande att ut den förberedda formen kläda denna tanke i ord. Men om har nu sammanträffade med Jane, och andra voro tillstädes, st förblefvo, till hans outsägliga lidande, hans läppar förseglad likasom hennes, han kunde ej uttala det, som uppfyllde han: hjerta, dels emedan dessa andra pålade honom en naturlig boja — då de ju ej kunde intressera sig för samtalet mellar tvenne personer, hvilka hade att säga hvarandra så mycket som endast rörde deras egna känslor — dels äfven derför, at en inre röst sade honom, det blott Jane ensam var berättiga att lära känna hans endast för henne lefvande tankar och känslor. Han kunde visserligen ej beklaga sig öfver bristande till fälle att råka Jane ensam och samtala ostördt med henne Det stod honom ju nästan dagligen fritt att besöka henne åtminstone en timma, och hos henne trädde sällan någon stö ning utifrån i vägen för honom. Och tvekade han af artighetsskäl någon gång att lemna sin gästfrie värds hus, så uppmanade de båda systrarna, då de trodde honom behöfva någon förströelse, honom icke sällan sjelfva att gå ned till det lilla huset, bringa Jane en hälsning och inbjuda henne att besöka dem. Men emellanåt pålades honom dock en lätt boja i dett afseende. Ofta följde Margaretha eller Bertha honom på vä gen till Elben, och då var ju den förtrollning bruten, som redan uppstått i den sköna vexelverkan mellan Jane och honom; stundom kommo äfven oväntade besök från staden eller det närmaste grannskapet, och dessa kunde den ärade gästen ej alltid undandraga sig, då ju många personer af detta slag just räknat på hans närvaro, och värden och hans döctrar sjelfva ej gerna skulle hafva sett honom frånvarande, Allt detta inverkade, som sagdt, icke på en gång och