Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 augusti 1867, sida 1

JUDINNAN)). Berättelse Philipp Galen, (Öfversättning af J. Plulipsson.) Kort derpå aflägsnade sig doktor Strahl med sin värds dotter, och klockan sex på aftonen följde dem med sakta, lätta steg en mörk gestalt, hvars ansigte ej utvisade, att hon gladde sig åt det väntade sällskapsnöjet. Om hon haft en förkänning af resultatet, så hade den ej bedragit henne, ty mera tryckande och pinsamt hade aldrig någon afton förflutit för henne, hur mycket än värden och hans döttrar bemödade sig att lifva samtalet och hålla det i gång. Och besynnerligt! Den, på hvilken man härvid mest räknat, var nästan den tystaste och ordkargaste af alla. Han tycktes vara långt frånvarande med sina tankar. Tillochmed hans öron voro slutna, ty ofta måste den muntra Bertha två eller tre gånger upprepa för honom samma sak, innan han begrep hvad hon menade. Han satt blott på sin vanliga plats bredvid Jane, lekte med hennes sax, åt de frukter, hon skalade åt honom, och kastade måhända emsamt at henne förstådda blickar ut i rymden, hvilken i afton ej för honom bestrålades af den dubbelt leende sol, som så vänligt belyst hans morgon. Så förgick den långa aftonen temligen enformigt, och några af de närvarande, om ej alla, hade åter gjort det rönet, att de stunder, åt hvilka man mest gläder sig, ej alltid äro de angenämaste och gladaste. Först då doktor Strahl klockan tio utanför porten bjöd Jane armen, för att, liksom första gången, ledsaga henne hem till hennes lilla hus — o, hvilken evighet låg ej redan mellan då och nu, och hvad hade ej dessa båda menniskor under de få mellanvarande dagarne upplefyat inom sig! — först då hemtade begge djupt och nästan våldsamt efter andan, i det de ) Se H-T. n:o 187.