Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 augusti 1867, sida 2

vy a OCHOM iven en mängd mennisko blefvo skadade. Af militären blefvo 5 sårade och en död: 10 polistjenstemär 80 pompierer och en mängd af skådarn blefvo sårade. Danmar Franska gästerna. De 6 siste af de väntade fransmännen anlände på Tisdag: förmiddag till Köpenhamn, och äfven de helsades på det lifligaste. In timme cf. ter deras ankomst eller kl. half 11 anträddes dagens utflykt under de mest gynnande auspicier, under en vacker, solklar himmel och i herrligt vider. Samlings stället vid detta första besök i de vackra seländska trakterna var Charlottenlund, der frukost intogs. Sedan man derefter sett sig om i nejden och njutit af utsig ten öfver det blå, solbeglänsta sundet, begaf man sig till Klampenborg, dit man anlände kl. 6 e. m. och der banketten var anordnad i badhotellets stora sal. Vid salens ena ända stodo byster af konung Kristian IX och kejsar Napoleon III med en bakD-sgrund, hvari sköldar med den franske örnen och sklde danska lejonen bildade de mest framträdande punkterna. I motsatta ändan sunnos likaledes franska och danska vapen, omgifna af smakfulla flaggdekorationer och på den ena sidovä egen lade stora taflor af Oden, Thor och Heimdal, medan hängande guirlander i danska nationalfärgerna slingrade sig längs loftets bjelklag. Genom täta persienner uteslöts dagsljuset och på altanen utåt sundet var hr Balduin Dahls orkester anbringad, som kl. 6 kallade deltagarne till måltiden, der gehejmerådet Jjall intog första platsen med hr Morin på högra sidan. Etter det man int: it sina platser bjöd hr Hall deltagarne välkommna. Under måltiden utförde orkestern omvexlar franska och danska musiknummer och en q från studentsångföreningen afsjung nordis sterlandsoch folksånger. Den första skålen utbringades på franska af gehejmrådet Brestrup för konung Kristian, som väl förtjenade en sådan hyllning, ty af sin hela själ och med fullt hjerta egnade hån sig åt sitt upphöjda kalls pligter och åt erneslandets väl. Alla lagar, som hade sitt ursprung från hans företrädare på thronen, hade i honom funnit en trofast vårdare; hvarje verk, som kunde gagna det land, hvars styrelse var honom an rtrodd, hade hos honom funnit ett kraftigt understöd, och hans hand, såväl som hans hjerta, hade städse varit Vlöppet för hans undersåters behof o. s. v. Efter vi det lifliga hurra besvarat denna skål utbringade konferensrådet Darid, likaledes på franska, skålen för kejsar Napoleon. Af alla ord, yttrade han, ssom fransmännens kejsare hade uttalat, var intet, som hade funnit en större genklang hos alla ädla si bjertan, än dessa or Kejsaren ä den är civilisationens ga, freden är n sammanknuten med menskghetens framåtskridande, i den blomstrade alla goda idrotter. Det är att skönt mål, kejsaren har fö esatt sig, Men lika-si som civilisationen hade sina vilkor, så hade också I r freden sina. Civilisationen går i fredens spår, men freden bygger under skölden. Kejsaren hade velat freden och mensklighetens fram men han hade framförallt velat rätten, han hade sorH drat rättvisa fär de undertryckta . . . Efter det talaren ännu en stund fortfarit, utbringades ett lefve under ofantliga hurrarop för fransmännens kejsare — —— efter fick hr Morin ordet. Sedan han tackat för det hjertliga emottagandet yttrade han: Den hyllning, som bringas oss. bringas vår naion, och budskapet härom skal ljuda öfver hela! Frankri skall ljuda för vår kejsare. Danska I —. a mer än en gång vajat vid sidan af sö franska baneret och franska fo ket har ej glömt det. Franska nationen är en ridderlig nation och kan ej annat än hysa deltagande för en fri, ädel och tapper nation, som är dess gamle pröfvade allierade. Den rördes af den uthållighet, som den nordslesvigska befolkningen lade i dagen under sitt betryck och den hoppades att denna trofasttill bet måtte belönas-det han tackade för de! ned hans suveräns skål hade!ko vältaliga ord, hvarm C utbringats yitrade slutligen, att den dag, dåför hvi Nordslesvig återföll till Danmark, skulle för honom och hans reskamrater vara ännu gladare än t len dag, då de första gången satte sin fot på u15 Danmarks gästfria jord Ilärester uppsteg Orla Lehmann ackert tal på franska, på hvilket ackade. Den sednare talaren yttrad och höll ett bes hr Piccioni åt: e bland anat: Detta sköna land kan städse göra räkning SlÅ å Frankrikes sympati, på sympati i nationalför1 unlingen, på sympati F pressen, af hvilken ak-nin ide representanter äro här ti lstådes, och — ati hos kejsaren. Fransmånnens kejsare a sån fer el i den mycket omtalade 5:to artikeln i Pragärar eden, han hade icke glömt sin och sitt lands ett imla allierade och han skulle säkerligen icke upp nderlåta att göra sitt till för uppnående af måt: Danmarks återförening. På vägen till Kömhamn erhöll jag af danska qvinnör blommor, m voro rätta af deras tårar, och Jag sade tili Blo m: Jag skall gömma dessa blommor, jag skall inrä ara dem under en klocka och skicka dem tillför ka, då Danmarks folk ir återförenadt, då Danor uks rike åter är samladt. må Såväl detta föredrag som Morins tal helsades bere d lefve och till dem slöt SIS ännu, på pressens skol, Snar, Genevay, som framhöll, att de närvarande bega resentanterna för franska pressen visserligen li Sr och att de i de inre fråarov a mening, men att de i de må alla hyste samma sympati lärov hörde olika partier, na ofta voro af olik. re voro eniga och Danmark, som af de båda deputeradena ut1868 kfter det en från Slesvig anländ depusind ion hade helsat på fransmännen oclh: ili kat sin tacksamhet för det deltagande har dl visade de danske slesvigarne, meddefråga e redaktör Bille att en mängd tacksäa setelegrammer hade ingått till frans-, ; men från hela Danmark äfvensom från borda vig. Till detta meddelande fogade 7 3 tioni ett lefve för Slesvig, hvarefter 1 l upplöste festen. KI. 11 af brändes sörodr fyrverkeri, och straxt derpå återreste ord till staden. : gjord des til Vidgam om en ministerkris. IEedreSeka et för i Tisdags läses: Uti de mera ssittnir underrättade kretsarne här i staden af kan under de sednaste degarne varit tal tillstyr Nn ministerkris eller åtminstone om en Lekt m konungen och hans rådgifvare upp-såtersåe nen meningsolikhet. Om en sådan vidgnin igen har egt rum, skall den dock nu Från såsom utjemnad. Anledninca, 1214111