dater, enär hela 1864 års åldersklass, hvilkens egentliga tjenstetid först är slut den 1 nästk. Oktober, denna gång undantagsvis redan den 1 dennes blifvit stäld i reserven. Man uppfattar denna åtgärd som ett tecken till, att preussiska regeringen ingalunda fruktar för en rubbning af freden. FRANKRIKE. Från Paris skrifves den 4 dennes till ,Augsb. allg. Zeit.: Af stor vigt var det i går hållna ministerrådet, i hvilket statsministern Rouher lärer hafva visat en mera deciderad hållning gentemot Preussen än förut. Den fråga, som skulle behandlas före statsministerns afresa till Carlsbad, var: Hvilken ställning bör Frankrike intaga i afseende på ,det berlinska oväsendet och den nationella sinnesstämningen i Frankrike? Efter hvad det berättas, blef man enig om att icke genast göra invändningar emot ,,vissa åtgöranden, som Preussen tillåter sig vid utöfvandet af sitt tyska kall (med afseende på Main-linien), men deremot att på det bestämdaste tillbakavisa det preussiska kabinettets påstående om, att danska frågan icke skulle vidkomma Frankrike. Tvertom skall Frankrike i den vidsträcktaste omfattning häfda sin rätt tillfölje af sin intervention i Nikolsburg och vid fredsslutet i Prag, isynnerhet som grefve Bismarck erkänt Frankrikes berättigande härtill, och franska regeringen skall tillika ,,häfda den allmänteuropeiska och folkrättsliga ståndpunkten i denna fråga. Frankrike vidhåller således sitt berättigande att icke blott vaka öfver genomförandet af Pragerfredens stipulationer angående Danmark, utan äfven att efter omständigheterna påskynda och tvinga till dessa stipulationers genomförande. Emellertid har kabinettet i Tuilerierna icke för afsigt att tillvälla sig någon exekutionsrätt i denna sak, utan vill endast genom vänskapliga råd tillvägabringa en öfverenskommelse mellan Preussen och Danmark, ,,enär det väl inser, att Preussen skulle neka till allt, om man sökte tvinga det. Franska kabinettets önskan är att bereda en fredlig utjemning af förhållandena mellan Preussen och Danmark på så sätt, att afseende fästes vid Frankrikes i Nikolsburg och Prag förvärfvade interventionsrätt, samt att tillbörligt erkännande visas Frankrikes värdighet och nationalkänsla. Frankrike är således bestämdt för att upprätthålla freden, hvilket emellertid nära nog skulle blifva en omöjlighet, så framt man i Berlin på allvar kunde tänka på att en gång för alla förneka den franske ambassadören hvarje rätt till talan i den danska saken. Trots sin goda vilja förutser emellertid kabinettet i Tuilerierna svårigheter, hvilka bäst skulle kunna undanrödjas genom en europeisk konferens, hvilken torde vara så mycket mera möjlig, som man nära nog har visshet om, att icke blott England och Ryssland, utan äfven Danmark dela Frankrikes uppfattning och äre beredda att deltaga i en sådan konferens. Det säges, att den kejserlige prinsen, som hittills varit undervisad af Monnier, skall framdeles genomgå ett af de offentliga gymnasierna i Paris. ENGLAND. Richard Cobden, frihandelns store förkämpe, har numera äfven fått sin hedersplats i Westminster Abbey, der hans byst aftäcktes för ett par dagar sedan. In-. skriptionen innehåller endast hans födelsedag (den 3 Juni 1804), hans dödsdag (d. 2 April 1865) och det ställe (kyrkan i West Lavington), der han blifvit begrafven. ITALIEN. : Den 5 dennes var ett folkmöte uti Treviso i Garibaldi-teatern, som bevistades af omkring 2,000 personer. De fattade besluten gingo ut på att proklamera Rom som Italiens hufvudstad, samt att uttrycka bifall till deputeradekammarens beslut öfver kyrkogodsen. Talen voro moderata, och mötet slutade med lifliga lefverop för Victor Emanuel och Garibaldi., Från Florens skrifves till den franska ,Moniteur: ,,Som bekant är, har italienska regeringen, tillfölje af freden i Wien, reklamerat en mängd konstverk, som blifvit bortförda från Venetien till Österrike. En af de begge regeringarne tillsatt kommission, som under loppet af förra månaden sammanträdde i Milano, har ordnat denna angelägenhet till begge parternas belåtenhet. SPANIEN. Enligt den franska , Courrier frangais hafva en mängd arresteringar ånyo skett i Andalusien och Cadiz. Pablo Gomery Mure, en bekant demokrat, har äfven blifvit arresterad och skall skjutas. Utbrottet af en revolution anses allmänt som nära förestående. RUMÄNIEN. Vid furst Karls ankomst till Jassy meddelade honom den engelske konsuln derstädes, S:t Clair, att mer än 200 judar till den 24 Juni blifvit misshandlade, samt att konsuln sjelf på åtskilliga af dem sett spåren af misshandlingarne. Så hade han t. ex. sett en judinna, som af en soldat fått ett bajonettstygn i armen, emedan hon försökt hindra honom att misshandla hennes man. Furst Karl hade lofvat att strängt bestraffa de skyldiga, och — enligt S:t Clairs utsago — afvaktade en mängd officerare i arresten dom öfver sitt brottsliga förfarande. AMERIKA. En i Frankrike utkommen brochyr — La cour de Rome et Pempereur Maximilien, rapport de la cour de Rome avec le