Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 augusti 1867, sida 2

nisteren, hade före kejsar Maximilians tragiska slut återgått i militärtjenst och var vid katastrofen öfverste och chef för general Marquez stab, såsom man erfar genom en i Courrier des Etats-Unis införd berättelse om Maximilians fall, der ibland andra märkligare arresterade personer omnämnes le colonel Valdemaro Becker, chef de Petat-major de Marquez, som den 21 Juni vid middagstiden hade blifvit arresterad i Mexiko på Plaza, utanför katedralen. IIvilket hans öde sedermera må hafva blifvit, känner man icke ännu. — Finskt och ryskt folklynne. Finlands Allm. Tidn. meddelar en provincialläkarerapport från Sordavala härad inom Wibergs län, hvari bland annat förekommer följande karakteristik af dei dessa trakter bosatta nationaliteter: Berffolkningen inom distriktet hör till större delen till lutherska trosbekännelsen, en mindre del bekänner sig till grekiska läran, den senare dels spridd inom distriktet, dels hufvudsakligen bosatt å holmoch kusttrakten inom Sordavala kommun. Man antager att grekiska läran först å dessa orter predikats och blifvit den herrskande religionen, men att densamma sedermera undanträngts af svenskarne, i följd af deras segerrika krigståg allt intill Stolbova-freden. Under stora ofreden och genom derpå följande fredsslut blefvo ryssarne åter i sin tur herrar och undertryckte nu den lutherska religionen i gränssocknarne, till en del ätven i Sordavala. Ehuru befolkningen ursprungligen hör till samma stam, har folklynnet i följd af den olika religionskulten hos den finska och ryska befolkningen utvecklats i olika riktning och yttrar sig nu mycket olika. Finnen utmärkes af ett mer allvarligt, inåtvändt, kontemplativt lynne, medan ryssen visar en gladare uppfattning af lifvet. Ehuru i allmänhet stående på en lägre bildningsgrad, har den senare dock bibehållit många nationella egendomligheter uti klädedrägt, seder och bruk, hvilket man i hvardagslifvet är i tillfälle att iakttaga, men ännu bättre på de byafester och prasdnikar, som i hvarje by på bestämda dagar till byhelgonets minne firas. Medan ryssen helst öfverlemnar åt andra att ordna och leda alla allmänna angelägenheter, som röra såväl hans egen kommun, som det finska fosterlandet, eger han i allmänhet större drift än hans finske broder samt en medfödd förmåga att begagna alla möjliga konjunkturer till sin fördel och förkofran. I följd häraf är den ryska befolkningen mera välmående än den finska, och medan bland den senare endast undantagsvis verklig välmåga förekommer, är bland den förra en ansenlig förmögenhet ej sällsynt. Ryssen framstår äfven genom renlighet och snygghet framför finnen. Också den fattiges stuga är hos den förre vanligen mera putsad, och aldrig saknas der vid dörren en tvättapparat af koppar eller krukmakaregods, en lyxartikel som ej finnes hos finnen. Gästfrihet får ock ej frånsägas ryssen. Till belysande af den ståndpunkt läskunnigheten uppnått och den höjd hvartill den kyrkliga undervisningen lyftat den ryska allmogen härstädes, må det svar, som en kyrklig auktoritet på orten nyligen lemnade på en officielt framställd fråga, tjena, nemligen: att af personer öfver 20 år nästan ingen förstår läsa i bok och nästan ingen fattar innehållet af en predikan: Med det uppvexande slägtet förhåller det sig dock annorlunda, sedan man på senaste tid genom ambulatoriska skolor sökt arbeta på läsoch skrifkunnigheten. I samma berättelse läses vidare: Distriktets enda stad är fortfarande Sordavala. Tiden för dess anläggning är okänd, men förmodas ha inträffat kort efter Stolbova-freden, hvilken slöts år 1617. Orten förekommer i svenska handlingar för denna tid under benämning af stadsfläck och hade redan år 1629 privilegium på sjöfart till Sverge. År 1651 innehade grefve Baner både denna köping och Sordavala socken i förläning. Redan vid denna tid skola här funnits borgmästare och råd, hvilket fortvarit till 1819, då stadens styrelse inskränktes till en ordningsman och en politierådman jemte 2:ne bisittare i stället för det förra styrelsesättet. Uppstadsprivilegier förunnades staden först den 4 Oktober 1816. Beträffande handeln är Sordavala numera, likasom Kexholm, en nedåtgående stad. Förnämsta importen är fortfarande mjöl, hvaraf under året inskeppades ungefär 25,000 kuli. Smörexporten härifrån har betydligt aftagit, sedan norra Karelens smörhandel begynt taga vägen öfver Joensuu stad, men utskeppningen af bark har åter tilltagit. Handeln med pelsvaror fortfar, men idkas blott af ett handelshus. Af en mängd räfskinn, som exporteras till Petersburg, äro ungefär 300 å 400 efter räfvar fångade inom Sordavala distrikt. Det förtjenar att nämnas, att flertalet af dessa fångats med strychnin. U i. ;B0n C( (l(l