Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 augusti 1867, sida 1

lätta moln betäckta himlen: det säger ni, det kan ni säga? Ni, för hvilken hela verlden och alla dess glädjeportar Stå öppna! 0 min Gud, hvad skall då jag säga, för hvilken hela verlden och all dess glädje äro tillslutna? 0 nej, nej, ni kan, ni får ej vara så olycklig! . — Och likväl misstar ni er på mig. Jag var icke blott ända från min ungdom så olycklig, utan jag är det — om icke snart ett vänligt öde gynnar mig — ännu. Janes ögon blickade oafvändt på honom och fästade sig med ett slags outsägligt tvifvel på hans, liksom ville hon i dem läsa bekräftelsen på de otroliga ord, hon nyss hört. — Nej, nej, utropade hon med outsäglig innerlighet, jag tror allt hvad ni säger, men detta kan jag ej tro. Det är ej möjligt, efter det intryck, ni gjort på mig. Ni, en man i edra kraftigaste, mest blomstrande år, utrustad med så många kunskaper, begåfvad med så mycket snille — ni, ni skulle vara så olycklig? Reinhold smålog nästan vemodigt och skakade på hufvudet. — Ni glömmer, sade han lugnt, att alla verldens kunskaper, om en menniska kunde ega dem, att allt snille, om en menniska kunde fatta det inom sig, icke på långt när äro tillräckliga för att göra denna menniska lycklig, såframt alla öfriga vilkor för lyckan, för den sanna lefnadslyckan, fattas honom. Ty denna sanna lefnadslycka, såsom jag betraktar den, är ingen lycka utifrån — den måste bo här, häri vårt bjerta, och der detta hjerta är tomt och dödt och öde, der kan den menniska, som kallar det sitt, ej heller vara lycklig. Jane sänkte sitt öga och blickade bedröfvad ned framför sig — Reinholds sista ord syntes ha skingrat hennes tvifvel på sanningen af hvad han nyss yttrat. — Ack ja, hviskade hon med en lång suck, måhända kan ni ändå ha rätt. Men är det då möjligt, att ni redan haft så många olyckor i lifvet? Får jag ej veta något närmare derom? — Mitt öde, det vill säga mitt enkla lefnadslopp, skall endast föga intressera er. — Och likväl skulle jag vilja lära känna det, hviskade en mild röst bredvid honom. . Det kan egentligen berättas med få ord.