Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 augusti 1867, sida 2

JUDINNAN). Berättelse af Philipp Galen. (Öfversättning af J. Philipsson.) — IIvar, hvar såg ni mig då första gången? Nu vill jag veta det. Jag märker nog, att man måste uppträda bestämdt om man vill ha reda på en — hemlighet af er. Nu smålog äfven Reinhold; han hade återvunnit sitt lugn — Jag vill ärligt tillstå det för er, sade han. Det va under de första dagarne af mitt vistande i Altona. En judisk musiker, en elev af Felix Mendelssohn och som sjelf skall vara en begåfvad man, kom på middag hos den gamle herr Schilling, och vi råkade i ett samtal, som rörde era trosförvandterjudarne. Jag — ja, jag vill vara sullkomligt uppriktig — jag betviflade den judiska karakterens känslodjup, och han inbjöd mig, för att komma mig på andra tankar, att dagen derpå med honom besöka det judiska templet, der försoningsfesten just då firades. Ack, ni gissar redan hvad jag vill säga, Jag ser det. Ja, jag följde honom till templet, jag öfvertygade mig — det vill säga, jag kände mig öfvertygad, att han hade rätt, och der såg jag bland de andre äfven er. Jane hade sänkt hufvudet och hennes andedrägt gick häftigt. Men hennes händer förblefvo i samma ställning, tilldess hon plötsligt lät dem nedsjunka i sitt knä och suckade djupt. — Får jag fortsätta? frågade med mildhet läkaren, hvilken Janes inre rörelse ej undgått. Hon nickade nästan omärkligt. — Nåväl — men var nu äfven ni uppriktig — såg ni ej mig? Jane kastade på honom en flygtig, snabb blick, som dock genast åter fästades på hennes arbete, hvilket non likväl helt säkert i detta ögonblick icke såg. Hennes barm häsde sig våldsamt, och hon sade med knappt hörbar röst: x) Sa 11 102