Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 augusti 1867, sida 1

gerade dels af, dels för badsocieteten. Lämpligast blir väl att låta rapporterna följa i kronologisk ordning. Den af skånska husarsextetten i Söndags gitna soirte med dans var ej serdeles talrikt besökt. Musiknumren gouterades emellertid som sig bör, men dansen var föga animerad; man behöfde antagligen samla krafter för den till påföljande dag, drottning Lovisas födelsedag, förestående festbalen, om hvilken man i förväg kunde beräkna, att den skulle omfattas med ett allmännare intresse. Den på Måndags förmiddag föranstaltade kapplöpningen har i korthet redan varit omtalad i H.-T. En något närmare redogörelse för den lilla muntrationen torde, om icke intressera, så åtminstone kunna roa en och annan. Inbjudningen till deltagande deri skedde medelst anslag å ,Nöjenas tafla och var ordagrannt af följande lydelse: Måndagen den 5 Augusti 1867 kl. 12 middagen anställes här en frivillig kapplöpning till fots af härvarande ungdom. Kapplöpningen, som eger rum å stora fästningsplanen, indelas i trenne löpningar. Första löpningen. Endast äldre gossar deltaga häri (högst 15 år). Första priset tillfaller den, som under kortaste tid tillryggalägger den utsatta : b. Andia löpningen. Yngre gossar högst 10 år. Pristagare enligt föregående. Ä Tredje löpningen. Allmän och fri löpning af enhvar, som önskar täfla, oberoende af hvilken klass, som den täflande tillhör. De, som önska deltaga, torde infinna sig å nämnda fästningsplan kl. 1,12 f. m. Marstrand d. 4 Aug. 1867. DIREKTIONEN. Direktionens röst visade sig ingalunda hafva varit en i öknen ropandes, ty omkring ett halft hundradetal i dubbel bemärkelse förhoppningsfulla ynglingar hade till täflan inställt sig på planen. Kapplöpningsbanan, utstakad medelst pålar med påfästade små flaggor, lopp längsefter planens båda långsidor, och dess sammanlagda längd utgjorde omkring 1,000 fot. På bestämd tid börjades nu de tre löpningarne, den första och andra med 2, den tredje med 6 täflande i sender. Del?! mer och mindre långbenta, mer och mindre lättfotade snabblöparne stretade, arbetade, trampade och stampade i sitt anletes svett, föga generade af en och annan kullerbytta eller en och annan mellankommande, ifrigt intresserad åskådare. Efter slutad täfling, hvarunder ett noggrannt protokoll fördes, framkallades prisvinnarne och fingo emottaga sina priser, bestående af böcker, nyttiga småsaker och mindre penningbelopp. Det vore bra grymt, om de unge segervinnarne ej skulle få nöjet att — de flesta af dem troligen för första gången — se sina namn i tryck. Här äro de fördenskull: I första omgången tillföllo: första priset A. von Rosen (tillryggalade banan på 50 sekunder); andra priset a) E. Bratt, b) A. Cavalli (begge på 52 sekunder; prisfördelningen bestämdes efter omspringning); tredje priset O. Warholm (55 sekunder). I andra omgången: första priset C. Cronstedt (57 sekunder); andra priset ? Böcklin (58 sekunder); tredje priset ? Swartz (66 sekunder). I tredje omgången: första priset O. Olsson (51 sekunder); andra priset C. A. Majborg (53 sekunder); tredje priset G. Krantz (54 sekunder). Efter prisutdelningen var nöjet slut och troligen af det stora flertalet äfven glömdt. Men ett par oförbätterliga ultrademokrater uppehöllo sig ännu en god stund öfver, att man äfven vid detta oskyldiga tillfälle uppdragit en gränslinie mellan ybättre och sämre, mellan herrskapsbarn och ,,andra barn (se bestämmelsen under rubriken -, Tredje löpningenuti inbjudningen). Å andra sidan genmältes häremot, att nöjet var arrangeradt enkom för barn, tillhörande familjer inom badsocieteten, men att man, just för att undgå anmärkningar och af ren välvilja, velat bereda äfven barn, icke tillhörande ämnda kategori, tillfälle att deltaga il: täflingen och derför anordnat den tredje yvlöpningen. Brefskrifvaren för sin del håller sig i en så kinkig fråga heldst på neutral ståndpunkt och beklagar endast, att välviljan så ofta missförstås här iså verlden. För festbalen på Mandags afton har förut redogjorts i H. T:n, och intet finnes att derom tillägga. Tisdagen var en hvilodag, på hvilken man ostörd kunde egna sig åt sin vanliga sysselsättning: att göra just ingenting. I Onsdags gaf kongl. kammarmusikus C. Torssell i societetssalongen en konsert, vid hvilken hr T. sjelf utförde 3:ne violoncellnummer: La Cantilena af Romberg, Liebeslied och Wiegenlied af Hauser, samt Rombergs fantasi öfver norska folkmelodier, och med biträde af hofkapellmästaren Norman F. Bervalds ,,Hugkomst af norska sjellen, fantasi för pfte å 4 mains. Såsom mellannummer deklamerades af hr S. Hedin Wallins poem ,,Washington. De 2:ne nummer sångqvartetter, hvilka enligt programmet skolat utföras af de svenske åvartettsångarne, måste utbytas mot ett par solosånger och en ytterligare deklamation af hr Hedin, cnär sångarne, som på e. m. väntades med ångsartyget, Strömstad, uteblefvo, med undantag af en utaf dem, som föredrog förutnämnda solosånger. Det glunkades om, att mellan de just för sin goda sammanhållning välbekante sångarne någon disharmoni skulle ha uppstått, som föranledt en mindre harmonisk upplösning, men något bestämdt härom känner man ej. — Den förtjenstulle konsertgifvaren hade att glädja sig it ett odeladf hifall. men ei åt någat tal —— FR —P4