Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 augusti 1867, sida 2

— —7—77—7—— — litet arbete och gjorde sig i ordning att sy. Plötsligt vände hon sitt strålande öga mot sin granne och sade leende: — Då ni ej vill äta mer, kan ni ju röka. Har ni ingen cigarr hos er? — Jag känner nu egentligen ingen längtan derefter, svarade han, och, för att tala öppet, vid ett allvarligt samtal röker jag sällan. — Men jag tycker så mycket om när ni röker — var så god, här äro tändstickor. Och hon framtog ur fickan ett litet etui, innehållande tändstickor, samt lade det framför honom. — Ni har tänkt på allt, sade han småleende, och nu vore det oartigt af mig att ej efterkomma er önskan. Han framtog en cigarr, och ett ögonblick derefter hvirflade små rökmoln i luften, spridande en herrlig doft omkring sig. — Åck, så godt det luktar, sade hon, i det hennes täcka fingrar långsamt förde nålen fram och åter. Jag förvånar mig knappt öfver den passion, hvarmed mången hängifver sig åt detta tidsfördrif. Reinhold svarade ej, utan blickade, försjunken i ett slags tyst drömmeri, efter de sig i luften fördelande små rökmolnen. Slutligen sade Jane med sin milda, behagliga röst: — Ni är så tystlåten i dag, herr doktor, och jag trodde just, att detta ställes lugn och naturliga behag skulle locka er att berätta mig riktigt mycket. Reinhold spratt lätt till vid dessa ord och vände åter sin blick mot sin granne. Hans min, det såg denna nu, hade blifvit ovanligt allvarsam, och i hans öga afspeglade sig en viss förlägenhet, liksom vågade han ej riktigt ut med språket. — Det händer ofta, min goda väninna, sade han — ty så tillåter ni mig väl att kalla er, sedan ödet gjort mig till er läkare och er till min patient — det händer ofta, att man just tiger när man har för mycket att säga. Man vet då icke hvar man skall börja sitt tal, hvilket, sedan det engång kommit i gång, sedan fortgår af sig sjelft. — Så börja någonstädes -fortsättningen följer kanske ifven i dag mycket snart. Hvad har ni att säga mig? Jag är beredd, att höra. — Ah, jag har ganska mycket att säga er, och ni anar säkerligen knappast hvad ni kommer att få höra. Kanhända skulle ni tillochmed bli förskräckt, om ni finge höra allt på