Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 augusti 1867, sida 2

Den tillfrågades öga blixtrade, då han förnam den goda underrättelsen, och gummans frågå besvarade han genast med följande ord: — Ja, hon skall ha dem. Gif mig en vacker vas med friskt vatten, om ni har någon sådan till hands, så vill jag ställa blommorna bredvid den sjukas säng, på det hon må ha något att fägna sig åt när hon vaknar. Rebecka skyndade att uppfylla hans önskan. Läkaren inträdde sakta i det tysta sjukrummet, der han verkligen fann Jane ännu sofvande lika lugnt som då han lemnade henne. Hållande blommorna i handen, lutade han sig öfver henne, lyssnande på hennes lugna och jemna andedrägt; men hennes puls vågade han ej vidröra, för att ej i förtid väcka henne ur den vederqvickande sömnen. Men hans närhet måtte måhända dock haft en utaf den sjuka förnummen verkan; ty knappt hade han ställt de vackra rosorna i en blå vas på ett sakta framflyttadt bord bredvid Janes säng, och knappt hade han återtagit sin gamla plats bredvid densamma, innan Jane rörde sig, långsamt uppslog ögonen, och genast igenkännande det mot henne leende ansigtet, öfverfor hennes blick hastigt blommorna, hvarefter hennes öga strålade emot honom med en sällsynt glädtighet, i hvilken nästan intet spår af den fordna sorgbundenheten stod att upptäcka. Reinhold nickade, liksom fattades honom ord, endast vänligt åt Jane, och då hon såg det lyckliga uttrycket i hans miner, smålog äfven hon, ehuru matt, och gjorde en ovilkorlig rörelse med den honom närmast liggande handen, liksom ville hon fatta hans, men lät den genast åter falla tillbaka i dess förra hvilande ställning. Men då utsträckte sig hans hand redan efter densamma, likväl endast för att undersöka pulsen. Högst en minut qvarhöll han hennes hand i sin; derefter, sedan han öfvertygat sig om hur lugnt och jemt hennes puls numera slog, sade han med sakta och hans lycksaliga känsla återgifvande röst: — Hur mår ni? Det gläder mig, att er sömn varit så god och fast. Jane vände ögonen något åt sidan och sade derefter med matt röst: — Jag tycker mig må bra; åtminstone har jag ej vidare