JUDINNA NN?) Åerättelse af Philipp Galen. (Öfversättning af J. Philipsson.) — Nå, sade den ädle mannen, i det hans öppna blå jga med värme hvilade på läkarens glädjestrålande ansigte; ni medför goda underrättelser — Gud har således hjelpt? — Ja, Han har hjelpt, underbart snabbt och kraftigt. Hon sofver och kommer att sofva länge, ty den utmattade nauren fordrar sin rätt. — Men hvilken bedröflig natt ni upplefvat, ni måste vara senomtrött! inföll Margaretha med bekymrad min. — Åbja, jag var trött, det medger jag gerna, men nu är ag det ej längre af glädje, och för det pris, som på de sednaste timmarne blifvit mig till del — jag menar vår kära patients fasta, sunda sömn — ville jag genomvaka ännu många sådana nätter. — se här kära doktor, utropade Bertha, sätt er nu här; allt är färdigt, som ni kan behöfva för att stärka och förfriska er. Medan Reinhold nu satt på sin vanliga plats, mellan Margaretha och hennes far, och på det ifrigaste uppassades af de båda systrarna, riktades från alla håll frågor till honom, förrådande det hjertliga deltagandet för den sjuka, och han besvarade dem alla så omständligt som möjligt, tilldess han redogjort för den minsta detalj. Men under det han talade, gaf exaltationen i hans krafter efter och en synbar trötthet inställde sig efterhand hos honom. — Ni måste nödvändigt hvila ett par timmar, sade värden; ingen kan veta, om ej er hjelp kommer att tagas i anspråk innu fera nätter. Ni hällen er således en smula tysta, flickor, medan jag är borta, och fån ej störa vår vän. Y Sa HUT nn 170