Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 augusti 1867, sida 3

nden gamle herrn upp på däck. Med ett uttryck ; i sitt ansigte, som jag först tillskref sjösjukans -dyningar, stirrade han på mig ett ögonblick och o I frågade sedan med en särdeles barsk röst: ,,Kapten, är ni gift? Ja, senor, svarade jag, ,och jag har en dotter, som är två eller tre år äldre än er äldsta lilla flicka här. Hon påminner mig mycket om henne, tillade jag i det jag klappade det älskliga barnet på kinden. ,.Den der lilla flickan, herre! — utropade min onådige medpassagerare med en skarp betoning på ordet flicka — ,den der lilla flickan är min hustru! Jag sprang genast efter en stol åt den gamle herrns hustru och en annan åt hennes syster. Sällskapet gick emellertid snart ned och af stewarden fick jag veta, att ett stormigt uppträde egt rum i hytten mellan de äkta makarne. Hastigt oeh lustigt. Under denna rubrik berättas i sednaste numret af Alingsås: Veckob Ett af de sistl. Onsdags e. m. uppgående bantägen hade nätt och jemt satts i rörelse från Göteborg, då ett fruntimmer bland passagerarne i en af å:dje klassens kupter träffades af ett hastigt påkommit illamående. Det öfriga sällskapet i samma vagn hade knappast bemärkt damens opasslighet, då ett spädt barnskri lät höra sig och hvilsket alltför tydligt angaf hvad som var på färde. Ett annat fruntimmer i samma vagn skyndar då fram att erbjuda den sjuka sitt biträde, och bättre kunde slumpen icke gerna foga det, helst den, som så välvilligt erbjöd sig, var just en af dessa aktningsvärda femininer, som gjort till sin uppgift att betjena dylika patienter. Vid framkomssten till närmaste station Partilled var allting klappadt och klart och fru G—s till och med så raske, att hon ville fortsätta resan till Norsesunds sstation, i hvars grannskap hon hade sitt hem; men då detta afstyrdes, var hon icke sämre än att hon utan annans biträde förflyttade sig från jernvägskupten in i stationshuset vid Partilled, der såväl hon som barnet fingo njuta behöflig hvila efter en så besvärlig resa. Drottning Margarethas monument i Roeskildes domkyrka. I Roeskildes Av. läses: Af alla våra kungliga grafmonumenter är drottning Margaretas i Roeskildes domkyrka visserligen det, som förtjenar största uppmärksamhet, och i synnerhet öfvergår det mycket i konstnärligt hänseende alla de andra medeltids-minnesmärken af detta slag, som tiden har qvarlemnat. Då för många år sedan Thorvaldsen besökte Roeskildes domkyrka, stod han länge hänsjunken i betrak telse af drottningens hvita alabasterbild, som hvilar på kistlocket, efter det han likgiltig hade gått förbi de praktfulla marmorkistorna i högkoret. yvDetta arbeter, yttrade den store konstnären, tyckes mig vara det bästa af allt, hvad jag har sett i domkyrkan. Och likväl är Margarethas sarkofag beröfvad de rika alabasterprydnader, som fordom smyckade dess sidor. Den praktfulla baldakinen och fotpallen äro borta, och förgängelsens symbol, dödskallen med de korslagda benen, har i nyare tider blifvit anbringad vid fötterna. Af lla de gamla herrliga figurerna och ornamenterna iro blott fragmenter qvar, men till och med dessa iro föremål för kännares beundran. Det är obekant när sarkofagen har mistat sina prydnader. Sannolikt hafva dessa så småningom blifvit förstörda, efter att den vördnad, hvarmed drottningens hvilostad betraktades under katolska tiden, då man t. o. m. stred om besittningen af hennes jordiska qvarlefvor och då man utvidgade och förskönade kyrkans chor till hennes ära, hade upphört vid reformationen. Ögat blef då likasom tillslutet för konstverkets skönhet och man såg nu i monumentet endast ett minne af den katolska tron, och man hatade dessa helgonbilder, som stodo vid sidan af den mäktiga drottningen. Redan för nära 200 år sedan voro, enligt en gammal berättelse, de små figurerna starkt skadade och hafva sedermera utan tvitvel blifvit offer för förstöringsbegäret. Af de qvarvarande bilderna har icke en enda fått behålla hufvud eller händer, under det dock ornamenterna visa huru det hela har varit ordnadt. Vissa lösbrutna stycken af bilderna ha legat gömda på kapitelhusets hvalf, intill dess man i Kristian VIII:s tid blef uppmärksam på dem, då aflidne bildhuggaren Scholl tecknade ett utkast till monumentets iståndsättande. Saken afstannade då, men har nu återupptagits och af domkyrkans medel har ett betydligt belopp anslagits för det herrliga monumentets iståndsättande, som blifvit uppdraget åt bildhuggaren Ilertzog. Fabers blyertspennor. (Ur ett bref från pariserexpositionenftill en wienertidning.) ,,.Give me a Faber, if you please! Dessa af en köpman i London till sin granne ställda ord föllo mig ovilkorligen i minnet i dag, då jag plötsligt stod framför der med artistisk smak ordnade lådorna, som nneslöto huset A. W. Fabers produkter. Var god och gif mig en Faber! Denna fras, uttalad på Londons börs af en engelsk köpman, betecknar det renommfå, det erkännande som tillfallit den Faberska produkten, vida bättre än alla medaljer, alla puffar skulle kunna göra. För ej så lång tid tillbaka kunde ingen fransk eller tysk tecknare, ingen målare för sina arbeten begagna annat än engelsk riteller pastellpenna. Men de förr så omtalade Cumberlandgrufvorna ha både hvad qvantitot och qvalitet beträffar råkat i örfall, och medan man i England ansträngde sig r att skaffa i dagen nya grafit-grufvor eller förättra Cumberland-grafiten genom tillsatser, uppckte en sibirisk köpman, Peter Alibert, under sina mångfaldiga forskningar efter guld, grafitspår i ett berg vid Irkutzk, och dessalspår ledde sedermera till lager af den finaste grafit. Genom en med upptäckaren afsluten öfverens-J. kommelse är Faber nu ensam i besittning af den i dagen bragta grafiten, som vida öfvergär den ursprungliga Cumberlandska i renhet och svärta. Genom användandet af detta material är Faber i stånd att lemna de bästa ritpennor samt att proIucera en mängd sorters pennor af olika hårdhetsgrad. IIans uppfunna polygrad-pennor höra till det bästa, som i denna genre finnes. Hans stenografi-, pantografi-, byråoch cirkelpennor till liniarritning äro, liksom hans kritpennor, af oöfverträflad sodhet. Lothar von Faber, den nuvarande chefen ör firman, har konter geh lager i Paris, i Lonlon och i Newyork. Fabriken, belagen i Stein sy id Närnburg, sysselsätter 500 arbetare och leve-m erar h 50,000 stycken pennor, som f; indas till alla delar af verlden. k Liksom på alla föregående expositioner har hut et Faber äfven nu erhållit första priset, den enda zuldmedaljen i denna klass. : a IIasthott såsom föda. I Upsala-Posten läses:. nligt tidningen ,,La France finnas f. n. i Paris li hästslagterier, som afsätta vid pass 40,000 skålp. västkött i veckan. Priset varierar, efter godhet, i rån några öre till 33 Å 37 da skålpundot. Äfven i Sverge synes fördomen emot hästköttsv nde vara på god väg att så småningom utrotas-S. )et är icke endast de större städerna, som sedan ågra år hafva hästslagterier; en i småstäderna öra sådana numera icke till sällsyntheterna. IIS. kara lärer en hästslagtare under de sistförflutna 8 :ne åren användt till slagt c:a 100 häs —— — —