Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 augusti 1867, sida 2

Han vände sig mot trappan och gick försigtigt ned, uta att se hur Rebecka bakom honom slog ihop händerna och me tacksamma blickar följde honom så länge hon kunde nå he nom med ögonen. TIONDE KAPLILEL. Klockan var nära sju på morgonen, då Reinhold ur de öfvermåttan varma lilla huset utträdde i den friska morgon luften. Ett gyllene solsken glänste öfver land och vatten, fog larne hade åter muntert uppstämt sin kör, och trädens bla sjöngo, fullkomligt uppfriskade, sin trollsång i den lätta vin dens flägt, som doftande strök fram öfver de grönskande kul larnes rad. O, hur uppmuntrande och modingifvande verkad icke detta nya, glada lif, efter en så sorgligt och ångestfull genomvakad natt, på Reinholds sinne; hur jublade icke han hjerta, då han tacksamt blickade upp mot det blå himlahvalf vet och med snabba steg vandrade uppför berget, för att bring: de deruppe ängsligt väntande det glada budskapet! Djupt hemtande andan, anlände han till den öfversta ter rassen och blott kastande en hastig blick öfver de honom om gitvande, doftande blommorna, skyndade han fram till huset genom hvars fönster han redan sett familjen samlad kring frukostbordet. Men äfven de hade varseblifvit honom, och hastigt upp springande från sina platser, skyndade alla honom till mötes för att höra hvad han hade all meddela. Men han behöfd ej yttra ett ord; förändringen till det bättre stod alltför tydlig att läsa hans ansigte, för att någon ännu skulle behöft at tvifla. Men Margaretha och Bertha skyndade framför alla lif. ligt emot honom och räckte honom händerna. Han omsam.nade de båda systrarna och drog dem intill sig, och det va nära att han i sin outsägliga glädje kysst dem, liksom har velat rycka till sitt bröst och kyssa hela verlden. Ändtligen släppte han dem åter och vände sig glad til deras far, för att hjertligt trycka hans hand och önska honom god morgon. (Forts.)