Från Frankrike har en mängd kondolensskrifvelser ingått till kejsar Frans Josef, med anledning af hans brors, Marimilians, förskräckliga slut. Den franska Moniteur meddelar, att ,,kejsaren — för det stora antalets af sådane skrifvelser skull — med ledsnad ser sig ur stånd att kunna besvara dem alla, samt derföre uppdragit österrikiske ambassadören i Paris att offentligen uttrycka kejsarens tacksamhet för dem!. ITALIEN. Till den franska , Journal des Debats skrifves från Rom den 26 Juli: Romarne hafva med glädje helsat föreningen af de begge insurrektionskomitterna. Den nya nationaljuntan har utfärdat sitt manifest, och tonen der är mycket angripande och beslutsam. Ingen af de gamla komitterna har fört ett så energiskt språk och så direkt uppmanat att gripa till vapen. Den nya hemliga regeringen förfogar öfver en fullständig organisation, nemligen i centurier och decurier indelade legioner, hvilka äro beredda att uppbryta vid första signal. Till dessa elementer skola männen af aktionspartiet ansluta sig, och Garibaldi skall som romersk general ställa sig i spetsen för det hela. På hvilket sätt den store agitatorn skall begifva sig till Rom är hans hemlighet, som han åt ingen anförtrott; men förtroendet till honom är så stort, att hans anhängare blindt skola följa honom. Det är bekant att Garibaldi förbundit sig att icke bereda den italienska regeringen några förlägenheter, och detta tänker han helt visst att efterkomma; men man får icke förbise att Septemberkonventionen icke förutsett något uppror, framkalladt i sjelfva Kyrkostaten. Garibaldi är emellertid ännu icke i Rom, och det torde blifva honom svårt att komma dit, ty den italienska armån vid gränsorna skall hålla ett vaksamt öga på honom. Visst är att romarne, som aflagt bevis på stor långmodighet, nu äro fast beslutna för handling. Påfliga regeringen kunde lätt undvika alla bryderier, om den ville göra koncessioner och proklamera en allmän amnesti. De af de vänskapligt sinnade makterna förordade, i princip antagna och tillochmed högtidligt utlofvade medlen äro uppskjutna till obestämd tid. Förut sade man att den franska ockupationen hindrade uppfyllandet af de ingångna förpligtelserna; nu, då denna ockupation upphört, uppgifver man icke ens något skäl härför. I vatikanen visar man helt öppet stor afsky för alla nyheter, yttrande att den theokratiska regeringen måste vara absolut, att hvarje koncession vore farlig, samt att i Kyrkostaten, likasom i kyrkan, allt måste blifva vid det gamla. Och så förevigar man missbruken och förbereder katastrofen. Ordet katastrof bör likväl ej ingifva förskräckelse, ty de, som önska afskaffandet af päfvedömets verldsliga makt, åsyfta icke dess störtande eller försvagande. De vilja befria denna makt från dess jordiska band, och äro ingalunda fiender till religionen. En stor olycka är emellertid, att denna makt icke skall falla utan strid; regenternas sista argument --kanoner och gevär — skall tillgripas. Från Rom skrifves till , Köln. Zeit.: Jag bör icke undanhålla ett rykte, som, då det första gången hördes, knappast beaktades, men som nu verkligen anses hafva sin riktighet. Detta rykte handlar om konung Viktor Emanuels abdikation, hvarmed prins IIumberts rundresa — till följe af ctt beslut — ställes i sammanhang. Men hvad skall blifva af den romerska frågan och dess lösning? Venstern i deputeradekammaren och dess anhängare i landet vilja bestämdt hafva denna fråga afgjord före något regentombyte .. ENGLAND. Det säges, att drottning Victoria under kejsarirvan Eilgenies besök på Osborne icke sparat några medel att förmå henne att inverka på kejsaren till fördel för den europeiska freden, hvilkens upprätthållande i hög grad synes sysselsätta den engelska drottningen. Det tillägges, att hon ,irent kristlig afsigt inbjöd den franska kejsarinnan till Osborne, nemligen för att der kunna i förtrolighet tala med henne om nämnda vigtiga ämne, : Veckoskriften ,,Record yttrar i sin protestantiska ifver: , Innan sultanen AbdulAziz lemnade våra stränder, öfverlemnades honom från British and Foreign Bible Society en praktfullt inbunden bibel på turkiska språket. Våra läsare skola med glädje förnimma, att sultanen mycket nådigt mottog denna gåfva och betygade detta i en genom Fuad Pascha till lord Shaftesbury ställd skrifvelse. Det är högligen tillfredsställande, att han från vårt jand, som företrädesvis är ett land för bibelspridning, medtagit ett så dyrbart utsäde. Äfven vice konungen af Egypten lärer blifvit förärad en bibel, men den var icke färdig vid hans afresa, utan skall skickas till honom?. Det är blott att frukta, att det dyrbara utsädet i det storherrliga palatset vid Gyllene hornet skall bära lika ringa frukt, som det exemplar af koranen, som sultanen skänkt drottning Victoria. Tvenne ångfartyg f— Brenda och Montezuma — som regeringen skickat till hjelp åt de i Hvita hafvets ismassor förolyckade, hafva återvändt till England. 132 engelska matroser, räddade från hotande lifsraror, återvände med dem till hemmet. 1 Hvita hafvet hade 64 fartyg blifvit ötvergifna af sina besättningar; 14 af dessa fartyg blefvo förda i säkerhet, men de öfriga iOS TT veN då enn Tr KR ES NR TT RE