Unsandt) Varning. Många gånger har allmänheten blifvit varnad för att skicka penningar eller annat af värde uti orekommenderade bref, och likväl händer oupphörligt, att man beklagar sig öfve förluster, som kunnat undvikas, om det toges rör bestämd och allmän regel att aldrig afsända ett bref af ringaste penningevärde, utan att rekommendera det. Poststyrelsen är till sådana förluster alldeles oskyldig, ty, då icke ringaste ansvarighet finnes för orekommenderadt bref, så går det på god tro ofta genom flera händer, och derföre kan den med skäl invända att afsändarens eller mottagarens bud, likassom postverkets tjenstepersonal, kunna vara orsaken till bress förkommande. Man bör således: 1:o. Alltid rekommendera värdefulla bref. Bör man, om man icke personligen vill eller kan transportera sina bref till och från postinrättningar, aldrig låta verkställa detta utan genom fullt pålitlig person, samt så litet som möjligt begagna breflådor och brefbärare, icke derföre att postverkets brefbärares redlighet betviflas, men åtminstone så länge det oefterrättliga tillstånd här i Göteborg får ega rum, att brerbärarne få i hvad äder som helst, snö, storm eller regn, löst och pet bära hundratals bref, visserligen ganska konstmässigt i nåfvenmen möjligen lätt nog att släppa något efter sig; detta vore lätt hjelpt om brefbärarne ålades att, i likhet med utrikes bruk, nyttja väskor eller portföljer, eller ätminstone ha brefven omknäppta med snodd eller skinnrem. I Ilamburg går ordentligheten med breflådor så långt, att en tom låda utbytes mot den, som innehåller bref, hvilken sednare föres till postkontoret och der öppnas; detta nämnes blott i förbigående och icke just angeläget såsom mönster för efterföljd. 3:o. Således böra bref tillsvidare helst inlemnas på postkontoret. Man har då åtminstone den säkerheten att veta det de ordentligt ditkommit; och med den utmärkta, så redbara som humana, tjenstemannapersonal vi ha här i Göteborg, kan man då vara lugnast i afseende på befordrandet. 1:0. Deromot får insändaren på det ifrigaste varna för att, utom i yttersta nödfall, a bref till jernvägsstationen, ty oupphörligt höres det ena klagomålet efter det andra öfver brefs förkommande under jernvägsresorna, vare sig att de innehålla penningar eller ej; ty de försvinna till och med för frimärkenas skull; denna osäkerhet, som är högst beklaglig, har ty ge sortgätt, med ofta oberäkneliga följder för de korresponderande, och icke heller utan obehag för de samvetsgranne af postpersonalen derstädes, ty åfven der finnas ju undantag. Slutligen ber insändaren få nämna att detta ke har för assigt att förolämpa någon; postverkets härvarande embetsmän äro öfver all anmärkning. Den omnämnda bretbefordringen af brefbärarne kan möjligen föranleda en lätt åstadkommen förbättring, och våra brefbärare äro såsom hedermän välkände; det är således endast uti god isigt för allmänheten, som några välvilliga råd silvas, så att hvar ech en vid sin korrespondens må veta undvika mesta risken. Ar