ser sig ej nu enhvar af mina bekanta berättigad att drifva med mig? Eller, jag blir bekant i en familj, der moder och döttrar nyttja duk, men i allt annat hänseende äro lika aktningsvärda som sina grannar, hvilka nyttja hatt. Jag tager en afton en promenad genom stadens all6er med en af döttrarne i huset, hvars bildning, dygder och älskvärdhet bereda mig nöje; men mötas vi under vår promenad af mina bekanta utaf båda könen, så har jag gjort hvad otillbörligt är, ja, måhända gifsit folk anledning att sälta en fläck på denna goda flickas namn och rykte, då det deremot ej skulle väckt nägot uppseende om jag promenerat med någon annan af mina fruntimmers-bekanta, som nyttja hatt. Men denna flicka hör till en Parias-klass, ty hon begagnar ej hatt, och likt slafvarne i vissa länder, som ej fingo begagna skor, måste hon bära duken som ett tecken att hon hör till denna klass. Likväl veta vi, att i vissa delar af Sverge äfven allmogen begagnar hatt. Kulturhistorien bevisar otv ifvelaktigt att i de länder, der qvinnans värde mest erkännes och största aktningen skänkes henne, är folkets bildning störst. Är det då ej nödvändigt att undanrödja alla hinder, som afhålla henne från att höja sig, och borttaga alla bruk från en feodal-tid, som inverka menligt för detta ändamål? Man kan ej heller neka att småsaker ofta styra och inverka såväl på samhället som individen. Nu då en arbetaretörening kommit till stånd, som synes ha vunnit en synnerlig respekt för sig, månne ej denna fråga vore för den behjertansvärd, då den tillhör den klass af folket, som denna fråga mest rörer? Måhända vore det utförbart att vid ett af denna förenings sammanträden föreslå och besluta, att alla mödrar, systrar och döttrar, tillhörande medlemmar af denna törening, borde bruka hatt-. Jag vågar ej vidare taga eder tid i anspråk, men vinna mina otydligt tolkade åsigter afseende, skulle jag vara lycklig att, om än i ringa mån, hafva bidragit till en, såsom jag tror, tidsenlig och af behofvet påkallad reform.