Ånnu ett reformsörslag. Red:n har emottagit följande insända uppsats, hvars syfte vi helt och hållet illa: Hr Redaktör! Inom de flesta af Sverges landskaper få qvinnorna i den lägre (?) klassen af samhällets medlemmar ej begagna annan hufvudbonad än duken, och synes det vara ett oförlåtligt brott om någon af denna klass, de så ofta kallade dukmenniskorna, skulle drista sig att begagna denna hatt, som anses ensamt tillhöra de bättre klassernas qvinnor. Men som den i våra dagar blifvit så förvånande liten, borde det numera räknas till mindre förseelser, om den äfven af allmänheten begagnades. Men vi hafva ju dock den runda, vanligen af färgad halm flätade hatten, som enkel och anspråkslös, och isynnerhet billig, borde blifva gemensam för alla. Enhvar, som känner våra samhällsförhållanden, vet ju att denna olika hufvudbeklädnad sätter ett råmärke emellan medelklassen och de så kallade sämre, så mycket mer obehörigt, då man äfven vet att nu för tiden ofta inträffar, att den med duk beklädda flickan ofta i bildning är jemngod med, ja, t. o. m. står framom sin behattade syster. Det mångsidiga onda, som detta bruk medför, är för vidlyftigt att nu upprepa, och är eder lika noga bekant, hvarför jag blott vill vidröra ett par omständigheter, som säkert för eder blick skall vidare öppna en lång utsigt af skäl, som tala för omfattande af denna , Qvinnornas bland folket sak, hvilken jag sjelf känner mig alltför svag att till deras fördel förfäkta. Antag att jag är en ung man (som ingalunda är fallet) och ur den samhällsklass, der mödrar och systrar nyttja ,,hattar (som är fallet). Jag har liten lön, men har stor förkärlek för teaternöjen, jag bar ej råd att betala en hög aizift för en biljett, utan beslutar mig att gå på en billigare plats, der jag ser och hör lika bra och har lika roligt; men här kommer jag händelsevis att sitta bredvid ett fruntimmer, som begagnar duk. An